Vad är det för bullshit som pågår i Sverige mellan oss alla?
Med anledning av dagens nyhet om den 11-åriga flickan som blev avkastad från ett tåg började tankarna spira. Jag var tvungen att teckna ned dem, och här kommer de, bara ur flödet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13412090.ab
Förra året ljög man för svenska folket på SJ, och sade att man ej fått klartecken från trafikverket att släppa ut sina passagerare som var instängda i ett överhettat tåg i flera, flera timmar, trots att trafikverket gav klartecken inom de två första timmarna.
Gamla, sjuka fick stå, kissa o bajsa i tåget, någon svimmade, för att SJ höll dem som gisslan på sitt eget tåg av nån jävla anledning som de inte kan försvara på ett vettigt sätt.
Detta året händer nästan samma sak, men nu idag läser man hur en konduktör kastar av barn i okänd stad för att man inte kan förstå vad barnet säger o vice versa utan att kontakta föräldrar ens.
Fy fan!
den 22 åriga systern var på toa och hade biljetterna.
11-åriga lillasystern kunde ha gått vilse, dött , blivit överfallen. Ingen medmänsklighet i det statliga alls.
Bara regler. Antingen var han helt avsaknad känslor eller så var han en renodlad rasist,
och såna ska inte jobba med resande människor från överallt i världen.
Vi får snart inte vara människor längre, tyvärr, nya generationen är moderna arbetsrobotar som ska lära våra barn att världen är tuff och hård och att man inte vinner nåt på att ha hjärta för andra.
Undra hur dessa barnens generation blir om vår generation redan är tusen gånger hårdare o brutalare än våra egna föräldrars, om det är detta vi svenskar accepterar att barnen får lära.
Nu måste vi börja säga ifrån om det moderna samhället. Man börjar ju skämmas för hur vi beter oss mot varandra, om man ser det från omvärldens perspektiv, för vi är redan för blinda här. Okej, jag må älska detta landet fortfarande, men jag skäms för hur svenskarna beter sig mot varandra.
Här är det liksom bara det som står i skrift som gäller.
Men däremot vett o etikett, moral o samvete, kärlek och sympati, empati - Allt det börjar vi sudda ut som om vi är på väg att bli en enhet iskalla kyliga människor som snart inte ens säger hej till våra vänner.
Det må finnas (vilket jag har en förstående sida till) mycket vrede i Sverige mot hur kulturförändringar, kvinnoförnedring, överträdelser mot mänskliga rättigheter, barn-aga m.m ser ut i andra folkslags levnadsstandard eller kultur. Men vi själva då? När rannsakar vi oss?
Vi visar ju andra länder att vi snart inte ens fungerar socialt i detta landet och att vi verkligen inte vågar prata om itegration och invandring på ett öppet sätt,
för vi är rädda att vad vi än gör så uppfattas det som rasism!!!
-"och visar vi rasism så får vi krig, och krig vågar vi ju inte ha med såna terrorländer" (Notera min ironi" ").... "Kanske de kommer o flyger in i oss också om vi säger ifrån"...
Suck! Det här handlar ju om vårt lands människor. När ska vi börja stå på oss lite och våga säga det vi tycker o tänker utan att vara rädda för hur det jämt ska uppfattas av omvärlden. Man behöver ju för fan inte vara rasist bara för att man tar invandrarpolitikens frågor på största allvar??? Eller är man det? för enligt många är det så fruktansvärt tabu.
Det känns för mig som vi är kvar många år tillbaka i tiden mot vissa andra länder när det gäller integrationspolitikens utveckling och öppenhet.
Om vi årligen ska hjälpa att ta hand om 30.000 invandrare och har budget för det och istället tar in 100.000.Ja, då e de väl klart som fan folk blir sura när de andra 70.000 som inte planerats måste få pengar de med från våra egna pengar ur egen ficka vilket det ju faktiskt är om man ser ur ett noga perspektiv.
Men nej då går inte staten in o betalar (vilket redan är skattepengar från folket),
nej utan man skär ned på sjukvård, omsorg, skola, ersättningar för sjuka o arbetslösa för att kunna ha råd att ge pengar även till dem.
Men då har man gjort av med så mycket pengar att vi NU ISTÄLLET står inför det faktum att vi inte kan hjälpa dem vi nu hjälpt hit.
Vilket är förödande för många av dem i deras situationer som vi aldrig känt av eller upplevt.
Jag tycker man ska stoppa massinvandringen ett tag och således göra en budget för alla vi tagit hit och hjälpa dem helt med deras behov tills de är integrerade med svenskarna i samhället och med jobb, skola o vård. Vi kan inte påstå att det är snällt av oss att ta in 100.000 flyktingar istället för 30.000. Vi ger dem snarare ett större helsike om vi säger att de ska få komma hit o bli räddade men sen lämnar vi dem åt deras öde, "för att vi inte hade råd att hjälpa dem eftersom vi bara hade budget för nästan en tredjedel av alla".
Inte undra på att ilskan gror mellan invandrare o svenskar.
Dessutom växer många av barnen upp med allt för sjuka föräldrar, med exempelvis PTSD (post traumatisk stress syndrom, som man ofta får som civil efter krig) som därför av just för traumatiska krigsskildringar och hemska minnen inte kan hjälpa sina barn själv, eller som kanske har för många barn för att kunna ge dem som behöver mest stöd hjälp.
Vilket i sin tur gör att barnen får en inre känsla av utanförskap, osjälvsäkerhet, ilska, vemod, tvivel på sitt eget värde, förvirring et.c, et.c, Plus att även dessa barn mår dåligt av det de själva see och beskådat. Därför söker man gemensamheten med likasinnade på gatan, skapar gäng,
hittar kriminella sätt att tjäna pengar eftersom ingen annan bryr sig om dem,
samtidigt som man inte litar på någon alls,
och om man litar på någon ändå och sedan så vanligtvis blir sviken, då kanske de aldrig får tillit till någon igen.
Och vi är inte benägna att ge dem ett jobb förrän de just står på benen och ibland räcker inte ens det, vilket vi alltså inte riktigt hjälper till med som vi borde,
vilket hade gynnat hela Sveariket i det långa loppet.
Jag tycker delvis deras föräldrar har ett stort ansvar.
Men vi har ändå huvudansvaret att Sverige ska fungera för alla om vi nu ändå valt att just hjälpa andra människor från andra länder.
Speciellt när många av de människor som vi hjälper hit har otroliga talanger och utbildningar som vi bara slänger i sjön. Dessutom ska vi ju tänka på att ta hand om våra 9 miljoner invånare själv också,
man kanske hade bättre förutsättningar för det om man höll sig till det antalet som vi skrivit under för att ta emot, vilket redan det i sig är betydligt mer än många andra länder jämfört med landets yta och invånarantal.
Det är just som att adoptera ett barn och sen slänga ut det på gatan nån annanstans bara när adoptionen är genomförd.
På en lång sikt skulle kanske rasismen upphöra och en ömsesidig respekt uppstå mellan oss och de svenskar som en gång invandrat hit och egentligen också vill vara en del av ett fungerande samhälle där de också får betyda något, och känna sig behövda här och att de själva får jobba med det som de är utbildade till,
eller vill utbilda sig till.
Vi är ju alla människor ändå, bara från olika marker från kust till kust.
Vi måste ju förstå också att de inte frivilligt hade velat vara i ett krig och lämna sitt land,
också känna med dem och se hur svårt det skulle vara för oss själva om vi var i en liknande situation.
Då föregår vi dessutom som ett utmärkt exempel för omvärlden om det skulle fungera i slutändan.
Jag tror också att de invandrare som just efter alla dessa omständigheter inte känner sig behövd eller accepterad och som valt att inte gilla sverige, jag tror även de skulle få respekt för Sverige och kanske vilja vara mer öppen för vår inrikeskultur och våra sedvanor, viljan att lära sig språket och viljan att studera, viljan att komma bort från gatan och kriminaliteten och göra det man kanske alltid drömt om men som var för pinsamt att göra inför alla vänner. (Då gängen normalt håller ihop och även har likasinnade åsikter om samhället och sitt utanförskap). Eftersom vi då kan erbjuda dem möjlighet till det. Men om man ignorerar en person man från början sagt sig ta ansvar för, så har man också svikit den personen.
Och vi koncenterar oss allt för mycket på hur dåligt det är hos andra länder och deras kulturer utan att rannsaka oss själva och se vad vi själva bör förändra med vår inställning till varandra.
Jag undrar nästan, hur många timmar, dagar, år varje svensk i snitt lägger av sitt liv på att snacka skit om invandrare och prata negativt om hur allt börjar bli i Sverige? Men istället för att försöka öppna oss och prata om detta med invandrarna direkt eller oss emellan så går vi där o vankar o pratar skit om dem med grannen, mannen/frun eller våra vänner, men samtidigt vågar vi inte säga det högt o tydligt, eftersom man ändå känner att något är fel med att säga så. Ett litet samvete som skriker till ändå trots allt. Så vi känner alltså att det är fel, men vi ignorerar det ändå. Ungefär som tonåringar gör när de bryter sig fri och går sin egen väg. De vet att de kanske gör fel val ibland, men de vill provocera o göra det medvetet som an aktion för att visa något för sig själv eller pröva. Men skillnaden är att vi är vuxna, vi ska ha lärt oss av misstagen som ungdomarna istället söker sig till, men tydligen på detta stadie är vi alla i en medveten nivå om att vi inte gör något åt saken, men vi klagar gärna på alla andra igen så fort chansen är där. Vi söker nästan fel o brister hos andra dagligen utan att se vad vi själva måste förbättra i inställningen till våra medmänniskor.. kanske vi bör bli mer rakryggade och protestera mot det vi inte gillar. Här höjs skatterna, o bensinen som exempel mest i världen nästan, bensinen kostar egentligen en femtedel av det totala priset, 80 % är skatt. Detta vet endast ett exempel av väldigt många, kanske ett dåligt, men hade inget annat i tankarna just. Men över huvud taget gällande förändringar som dessa som ändå påverkar mycket i vår vardag för att kunna komma dit vi ska och hinna med allt så säger vi ändå bara usch, och skakar på huvet, svansen mellan benen, tar ut ilskan på våra medmänniskor som påföljd, och så accepterar vi förändringarna, om och om igen.
Och ändå har vi ingen diktatur utan kan faktiskt slåss tillsammans. Men det är just det vi saknar... den här stora gemensamheten. Jag menar, vi skrattar ju åt hur stolta amerikanerna är som exempel och hur mycket känslor de visar mot varandra som om vi tycker det är töntigt. Men där kör man teamwork, lagarbete, även om de är världens största översittare och arroganta nation. Jag skulle vilja se hur svenskar vågar prata mer med varandra om sig själva, om sina bakgrunder, sina familjer, politiken, fritiden. Bror som bror, syster som syster, vän som vän, granne som granne. Tänk att det känner man ibland när man åker utomlands, hur andra människor i andra länder så lätt kan prata med varandra bara så där, och faktiskt genuint bry sig om en människa man aldrig träffat innan. Men vi lever som om vi försöker överleva en kris, en kamp mot depression och vi agerar ibland som om våra grannar är fiender eller att en person som är för öppen och vågar säga hej till en främling betraktas som lite dum i huvet. För så gör man ju inte i sverige!! Nej!Man sätter sig inte bredvid nån på bussen om massa platser är lediga, då anses man nog vara mentalt störd. Så självklart har det blivit i Sverige att man bara ska bry sig om sin familj och inte lita på eller bry sig om andra. Om våra barn växer upp med den inställningen kommer det sluta med katastrof, inbördeskrig, revolution mellan de öppna ooch livgsglada och mellan de som bara vill bevara allt likadant i hela sitt liv utan minsta förändring. Det ligger i så fall självklart mycket långt fram i tiden. Men vi behöver mer engagemang. Och den äldre generationen borde våga utnyttja oss unga mer utan att känna att man förlorar stoltheten och respekten bara för det, eftersom att det hänt så mycket tekniskt och på andra plan utvecklats enormt de senaste 30-40 åren. På så sätt hade vi kunna blanda runt lite bättre. Unga med äldre. Då, möjligen, tror jag inte det skulle kännas som om vår generation och den äldre ibland ligger flera ljusår ifrån varandra. Vi måste skapa ett samarbete och vilja det. Men kommer det nånsin att hända? eller kommer maktbegären och pengabegären hos höjdarna till slut att förstöra allt som nånsin var gott i världen. Hmm... Jag ska fundera mycket mer kring detta...
Nu skäms Sverige över Sverige!?
och allvarligt, måste inte resten av världen skratta åt Sverige nu?
Som tagit bort vår egen nationalsång från att sjungas i våra egna undervisningsplatser,
för vår nästa generation och nästa....
Världen måste ju garva som fan att vi själv tvivlar på om vår egen sång är rasistisk eller inte.
Det här är fan upprörande på allvar. Inget annat land hade tagit bort sin flagga eller sång.
Om vi inte vill att Nazisterna ska stjäla vår sång och vår flagga som symboler,
så måste vi försöka vara lite patriotiska och stjäla tillbaka det och ta ståndpunkt,
för det är vi dåliga på i Sverige,
vi tycker som kompisen tycker, eller man/fru, föräldrar - fast vi långt inne tycker nåt annat egentligen...
Det här är vårt ursprung, här är jag född, sen om jag dör här skiter jag väl i... Men jag vill kunna vara en stolt svensk utan att ses som nazist för att jag sjunger nationalsång eller hissar svenska flaggan på högtider...
Vad ska det här bli för land egentligen innan vi svenskar vågar säga ifrån.
I andra länder säger man ifrån ordentligt, till och med om man offrar sina liv för rättvisan.
Senaste 100 åren har vi svenskar stått neutrala och inte tagit ställning och drar oss tillbaka så fort vi känner oss hotade, och nu hotas Sveriges egen integritet.
Det som vi är födda med, och våra traditioner.
Ska vår nationaldag plockas bort? Midsommar? Militären? Volvo? Jag svär att t.o.m. röd falu färg är hotad...
Vi ser det inte, men vi ger bort Sverige mer o mer... För att vi är konflikträdda eller varför?... Jag förstår inte...
Jag läste en blogg som en mamma skrivit.
Hennes man hade kommit hem från föräldramöte och var helt upprörd...
Deras barns skola hade nämligen bestämt att ta bort både nationalsången på skolavslutningen,
och att inte heller hylla nationaldagen, eftersom båda handlingarna kunde ses som rasistiska.
Men det värsta var att de skulle slopa fläsket helt på skolan.
Inte till frukost som skinka och ingen mer falukorv eller något annat griskött i skolan mer,
eftersom det fanns några invandrare på skolan och med hänsyn till dem skulle man ha bara nötkött. För annars kunde det anses som... rasistiskt....
De kunde inte ens ha det som när jag var liten, att man har två olika sorters mat,
kunde man inte äta det kunde man välja det andra.
Men de har alltså bestämt att vi inte får vara Sverige längre.
Jag har snackat med invandrare om detta och de förstår inte hur vi kan ha en sån hysteri om det här.
De tycker vi borde skämmas som inte har vår flagga synligt och vågar vara stolt över den och vår sång, våra traditioner.
För det är de, de skulle aldrig ge upp sitt ursprung eller sluta sjunga sitt lands sång eller ha sitt lands flagga synligt.
Fortsätter det så här så försvinner Sverige. Vår sång vill jag tillägga, enligt mig... må vara patriotisk (Det ska väl en nationalsång vara å andra sidan?...) men inte rasistisk...
Jag uppmanar föräldrar till barnen och till alla ungdomar i skolorna att tillsammans så jävla högt som möjligt överrösta rektorns avslutningstal med en fet svensk nationalsång. Även högt och ljudligt på nationaldagen!
Sparkades från dagis - På grund av facebookbild
Idag vill jag göra rösten hört för "Mats Mügge" som är en tatuerad vuxen man, rockerstil - som jobbat med barn sedan 1994.
Han är älskad av barnen och har varit väldigt uppskattad av sina kollegor under många år.
Och hur häftigt är det inte med en tatuerad rocker, som egentligen är så jäkla skön och soft att han jobbar med barn? Det finns väl inte många såna?
Jag hade inte alls tvekat att sätta min dotter på det dagiset.
Jag blev väldigt illa berörd efter att ha läst några artiklar idag (se en bit ner).
Jag rekommenderar att du som läser detta faktiskt engagerar dig du med. Börja med att läsa artiklarna.
Därefter läser du klart mitt blogginlägg.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6474543.ab
http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/sofiamirjamsdotter/article6510568.ab
Detta resulterade i att jag upptäckte en blogg som publicerats i "Peter Wemmerts" relativt bra besökta hemsida "Stildbild.nu" som (utav vad jag föstått) verkar som en hemsida, blandat med bilder och blogginlägg från alla möjliga människor. Bilderna tas nog dock bara av "Peter Wemmert" som jag uppfattat det... "Wemmert" är otroligt duktig och jag har besökt stilbild.nu många gånger förut och tycker han har fantastiska debatter och inlägg som väcker mycket tankar. 25 årig brandman utanför Helsingborg. Samt Fotograf och känd bloggare. Kallas "HDR-Fotografen" också.
Första inlägget han skrivit inom detta ämne som jag hittade finns på denna länk: http://stilbild.nu/fotograf/2010/01/kartlaggande-chefer/
Efter detta ville jag visa mitt stöd ochförsökte söka reda på Mats Mügges kontaktuppgifter. Det fanns inget att gå på där jag sökte utan tog kontakt med hans anhöriga, försökte att snabbt få dem att förstå att jag var p åderass sida, Mats var inte där och jag ville in te pressa på hans kontaktuppgifter - Så jag berättade kort om hur jag läst detta och reagerat illa berörd och framförde åtminstone en personlig hälsning till Mats.
Men det räckte inte där. Jag skrev ett konfronterande mail till Peter Wallebo angående detta.
"Hej Peter!
Heter Jonathan, är 22 år och bor i Landskrona.
Vill vara en av dem som säger emot ert agerande mot Mats.
Jag förstår hur ni rent impulsivt skulle tänkt om ni såg bilden, men förväntar logiskt och självklart, att ni ber honom ta bort bilden om det nu är nån löjlig jävel som stört sig på att han har en mössa, "Med världskänt KLÄDESMÄRKE".
Men ni gav honom inte ens en chans. Jobbat med barn sen 1994 och barnen älskar tydligen honom.
Hur i helvete kan du som man stödja att vi män återigen ska stämplas som pedofiler eller sexfanatiker så fort det är något.
Att du inte stog upp för oss och sade emot. För vi män måste stå emot diskrimineringen gällande relationer till barn.
Du har även bidragit till att ännu mindre män kommer vilja jobba med barn i frasmtiden som yrke. Man är rädd för att vad fan man än gör i "SITT PRIVATA LIV" så kommer någon använda det som ett hot mot en själv och barnen och man stämplas som pedofil eller sexmissbrukare och sen är man dömd av samhället resten av livet.
Jag blir lika impad varje gång jag hör att det finns tuffa män Som mats som inte åker hoj och tar knark, utan faktiskt är älskad och omtyckt av barn och älskar att jobba med barn. Hur vackert är inte det? Tänk om världen var lite mer spontan och okej med att du får va vem du vill på fritiden, bara du är professionell på ditt jobb, vilket Mats uppenbarligen ÄR: tre jobberbjudanden och han väljer vikariat hos er... Tydligen var det en del jobb somm ville ha med honom på tåget. tror inte man får så många erbjudanden om man inte sköter sitt jobb perfekt.
"Mats Mügge har arbetat som barnskötare sedan 1994. Han har alltid skött sitt jobb fläckfritt, säger han. Vd på förskolan, Peter Wallebo, instämmer.
– Mats Mügge är en jättebra barnskötare. Vi är nöjda. Det är därför han skulle få ett vikariat, säger han.
Men ändå står Peter Wallebo fast vid beslutet att avbryta Mats Mügges anställning - på grund av mössan. " (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6474543.ab )
ALLVARLIGT! PATETISKT!!!!!!
Det som ni gjort visar bara rädsla och brist på självförtroende inom organisationen. Rädsla för att göra det rätta!
För det rätta kanske skulle reta upp en av de konservativa Topnotchfamiljerna med klass som vill att deras barn ska växa upp i en gammal, omodern, falsk fasad utan att själv växa upp och göra egna val och bedömningar.
Det här har ni också förhindrat.
Ni hjälper Sverige att vara ett sämre Sverige. Och förbli det!
Ni målar upp ett ideal för många svaga att det ni gör är det rätta. Så att de följer era exempel.
SNÄLLA KÄRA PETER,
om du privat besöker en strippklubb eller går på finkulturell parmiddag med parbyte under natten så har ingen av oss svenskar med det att göra,
och absolut ingen rätt att ifrågasätta ditt yrkesliv på grund av det du gör privat.
Skulle du sen skriva om det i en blogg på nätet eller på facebook, har väl ingen rätt att sparka dig från ditt jobb på grund av det.?
Även om du valt att göra din privata angelägenhet lite mer offentlig.
Det är precis lika fel som att fråga ett offer för gruppvåldtäkt vad hon brukar ha på sig när hon går på krogen.
Vi har mänskliga rättigheter och Mats är uppenbarligen ingen Porraktris.
Det är en mössa med ett vanligt känt klädesmärke (kul tycker jag att en vuxen vågar bära en mössa som annars "kaxiga ungdomar" bär) .
Sen är det väl för fan upp till de vuxna om de låter sina små DAGISBARN sitta på facebook och se en mössa som de ändå inte kan förstå och läsa texten på.
Vad fan är det för fel på samhället och svenskarna.
Varför hoppar vi bara på varandra så fort det är något.
Jag är nästan övertygad om att detta var ett jävligt smart PR-trick av dig för att locka överbskyddande föräldrars barn till ert dagis.
Gratis marknadsföring YYYEEEEHAAAAAAAAA! Smart!
Som en liten vändning på det ni gjorde 2007 då ni kanske tappade barn till dagiset istället, när ni så jävla klantigt slarvade bort en av ungarna, vilket blossades upp i media.
PETER! Slut ögonen, tänk bara en minut på privata saker i ditt liv som du tycker rimligtvis inte ska behöva få dig avstängd från jobbet.
Du kommer nog att inse att det finns fan så många fler och värre saker än att ha en vanlig svart mössa på sig på en bild, på en community för mest vuxna människor.
Jag kan inte tro att det är sant, att enda motiveringen för att han skulle gå var på grund av en mössa.
Jag tror helt seriöst att ni dömt honom på grund av mössan, tatueringar, att han är rocker - Ni är oroliga för att han ska orsaka barnen skada, eller?
Varför blickar ni inte tillbaka de 14-16 år han jobbat med barn
och hör föräldrar och personal hur han jobbat istället för att döma en människa på grund av en bild.
De trevligaste och smartaste människorna jag känner i denna värld, är de som vågar vara unika och stå på sig själva och säga ifrån när det är orättvist.
Du verkar snarare välja den helt motsatta vägen, du följer ett gruptryck för att du är för svag för att stå på dig som man och säga att det här är fel. Eller så är du ingen man alls!
Han hade tackat nej till flera jobb för att välja just er.
Känn er hedrade för fan.
Har du aldrig blivit orättvist behandlad och nånsin känt, att om det händer någon annan vill jag hjälpa den personen?
Inte stjälpa!!!!
Du är definitivt en av de personer som ser till att vi män är rädda för att hämta våra barn på dagis, för att följa våra barn till toaletten, klä på dem, byta blöja.
Snart vågar fan ingen pappa närma sig sitt barn och inga män komemr vilja jobba med barn.
För fan Peter, du är också en av alla XY:are, stå upp för oss och jämställdheten.
Det finns faktiskt subjekt (även om många kanske inte insett) som vi män är orättvist behandlade inom precis som kvinnor har sina.
Ibland känns det som att feminister inte vill ha jämställdhet, utan hämnas på männen för vår så tids långa dominans och förtryck mot kvinnor med lön, hemmafruar, utbildning, kompetens o.s.v... Jag är ingen feminist i den riktningen. Jag vill inte att kvinnor ska få tillbaka en slags heder och stolthet genom att hämnas så att vi män istället blir förtryckta. Jag vill att både män och kvinnor ska vara lika värda och ha samma rättigheter och jämställdhet.
Inte att varken vi eller kvinnor ska få större fördel mot den andra sidan.
För ca ett år sen kommer jag ihåg om en liknande incident. En manlig lärare blev avskedad för att han spelade i ett Hårdrocksband.
Hur ser det då egentligen ut för kvinnor? Jo helt jävla tvärtom anser jag!!!!!!!!!!!
Jag satt här om natten och läste några bloggar från kända bloggare som jobbar med barn.
Vissa av dessa tjejer är utvikningstjejer som alltså stödjer hela porrindustrin.
Jag tänker även på dessa blåsta tjejer som i Paradise Hotel,
en av de absolut mest inskränkta och knäppaste deltagarna,
en tjej som alltså bor i ett hus med SPRIT, FEST OCH KNULLA på listan varje dag,
jobbar på dagis och ingen säger något om att kvinnor som syns på facebook i bara bh och trosor ska avstå sitt jobb eller bli sparkade från dagis.
Var är moralen? Vilket är värst om man jobbar med barn.
Att man har en svart mössa med en känt varumärke på en sajt småbarn aldrig någonsin besöker, om inte deras föräldrar är helt jävla dumma i huvudet förstås,
eller tjejer som har väldigt låg IQ och som knullar och festar vilt och syns på bilder på nätet som vem som heslt kan se som porriga eller stötande för sina barn att upptäcka.
Ska ni inte ta och kolla upp alla era kvinnliga anställda och se vad de skriver i sin blogg, vad för bilder de lägger upp o.s.v. I derass PRIVATA liv.
Ni kommer nog hitta ruskigt mycket som ingår i ovannämnda kategorier som skulle få Mats Mügge och denna historia om mösssan att framstå som fullständigt absurd och löjlig.
Jag hoppas verkligen att du tänker lite och oavsett vad några topnotch-människor i finkulturen säger till dig som förälder,
känn i hjärtat och säg emot när det är fel och för FAN Peter, stå upp för männen i dessa sammanhang.
Vi ska inte ta mer skit vi inte förtjänar.
Vi är inga monster och pedofiler för att vi i våra privata liv har en annan stil eller gillar olika saker.
Jag blir kränkt och ledsen på riktigt som ung man,
och jag skäms för att svenskarna aldrig lärt sig att göra egna bedömningar,
utan känner sig tvingade till handlingar på grund av grupptryck även i vuxen ålder.
Hade han haft mössan till jobbet och på väg hem från jobbet hade det också varit helt okej.
Du måste skilja privat från jobb Peter. Det är något du kan öva på.
Sen rent samvetsgranskande och moralmässigt, förtjänar inte alla människor en andra chans?
Har du aldrig fått en andra chans inom nåt som gjort dig illa?
Just think about it!"
Efter detta brev tittade jag noggrannt upp om det tillkommit information som jag inte visste om. Och jag fick snabbt resultat!
Peter Wemmert precis som jag och alla ni andra vet också att Aftonbladet är 50/50 sanning/lögn. Han kontaktade därför VD:n Peter Wallebo och bad honom att ge en egen utsaga. Självklart förmildrades allt lite men jag håller lika fullt och fast vid att detta är fullt oacceptabelt.
Klicka här : PETER WEMMERT INTERVJUAR VD: PETER WALLEBO PER TELEFON
Och nej Peter Wallebo, din knäppgök - Du behöver inte sagt något om pedofili eller sexskildringasr,
men ditt diskriminerande agerande får kanske 10.000 andra svenskar att döma Mats för de påståendena istället. Så jo, det får du bära ansvar för!!!
Jag är 22 år och du är VD och minst dubbelt så gammal, men ändå inte lärt dig att förstå och se hur folk tänker när man sparkar "en man från ett dagis på grund av en mössa med texten PornStar".
Klart så in i helvete att det relateras som pedofili och annat i många puckons värld.
Det bidrar du till! Absolut inget skäl att plocka bort någon.
Sverige ska inte acceptera detta, men som sagt, vi är nog ett av de fegaste länderna i Världen sen efter början av 1900-talet.
Vi tittar på, håller oss undan, fegar ut om allt som händer i världen. Jag menar, 70.000 nazister spatserade genom Sverige under 2:a världskriget och vi vågade inte säga varken bu eller bä. Vi har tydligen blivit så neutrala och följer grupptrycket från världen att vi inte ens oroar oss för attacker längre utifrån. Därför är vi kanske ett av länderna med sämst upprustade arméer och försvar om något händer oss plötsligt. Jag tycker personligen att du Peter passar in i Svenska regeringen där alla verkar vara fega jävlar som inte ser till människors behov och bästa. En plats där moral, etik och samvete aldrig funnits.
Häng där tycker jag!
Inte som en representant för ett ställe där små barn ska formas efter olika värderingasr som du och din stab står för. Skulle aldrig sätta min dotter på ditt dagis med så sjuka värderingar.
Innan jag avslutar har jag något att tillägga och förgylla/förtydliga.
Jag skrev tidigasre om orättvisan mellan könen, detta händer inte tjejer o.s.v. jag nämnde paradise hotel m.m...
Dock skrev jag aldrig ut något exempel som kan argumentera för min mening. Kommer nu istället!
Jag tror de flesta känner till både Sajten "Facebook" och programmet "Paradise Hotel".
Paradise Hotel för er som inte vet utspelas i ett gigantiskt lyxhus i komplett paradismiljö med ett 10-20-tal deltagare från start. Blandat tjejer och killar i 18-25 års åldern.
Dessa deltagare ser alla extremt bra ut.
Programmet tar absolut inte in för begåvade personer och absolut inte något som ser ut som de allra flesta svenskarna gör.
Nä, man har precis som i Big Brother bara valt de som ser bäst ut och som är mest blåst - Därav Sveriges bästa underhållningstv,
för tydligen älskar vi sån smörja här. Jag såg tre-fyra avsnitt genom tidvis slumpmässig bläddring på tv och fastnade. Det är sjukt så lätt man fastnar och rycks med av hur puckade de kan bli i tv...
Vad Paradis Hotel egentligen går ut på vet jag inte, det framgår liksom inte så tydligt.
De ska rösta ut varandra emellanåt, det komemr in nya och sen vinner en till slut massa pengar.
Men i huvudsak som jag förstått finns det tre jättestora faktorer som gör hela programmet. 1. deltagarna knullar som as med flera olika, 2: alla sjuka spritfester och till slut det bästa,3: där resultatet av spritfesterna får deltagarna att göra absurda saker i tv. 99 % av tiden vill jag också påpeka att deltagarna är halvnakna eller väldigt lättklädda.
frågan jag ställer nu är: Vad har barn lättast att fastna för och ta till sig. En bild på en mössa på Facebook där texten är obegriplig i alla fall eller en typisk tonårssåpa på tv?
Tänk på det en stund så ska jag förklara lite om en av deltagarna.
Catja Divjak, 21 år http://www.tv6.se/paradise-hotel/catja
Jobbar på: Förskola
Från: Stockholm
Se bilden som ligger ute på catja öppet till beskådning för allmänheten. En lättklädd vacker kropp som skapar ideal hos små tjejer och jämför med bilden på mössan. Låte sen moralen avgöra ^^
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/01069/catja_1069417h.jpg
Catja har enligt mig inte gjort några fel eller utmärkt sig mer än de andra deltagarna men hon skiljer sig på en punkt. Hon är representant för en förskola med små barn på. Hennes förskolebarn får veta att Catja är med i tv och självklart gör de allt för att få se henne i tv.
Därefter är det precis som med Facebook, föräldrasrnas ansvar om det blir så eller inte.
Alla som ser genom fingrarna vet att inte alla familjer är perfekta.
Så klart lyckas någon lätt trycka på kanal 6 och se sin kära förskolefröken i tv.
Nu dock som representant för en av Sveriges sämsta skit på tv där allt handlar om sex, konflikter och alkohol.
Det är det som är den stora skillnaden.
Så all heder till Catja som fick så många fans att digga henne och som faktiskt var en av dem som skötte sig rätt snyggt i rutan av det jag såg. (det var ju också ett spel, det får man ju tänka på)
Men synd att det blir brist på jämställdhet. Hon kan alltså supa och vara halvnaken i ett sex/alkohol/konflikt program där jag förmodar att barn tar stor skada av att se på just det och därmed får andra värderingar och där Catja är en förebild för barnen.
För mig är det fan så mycket viktigare att barnen inte ser när vi super, slåss, ordbajsar och knullar runt än att en man som jobbat sen 94 med barn, med en privat facebookbild med en särskild mössa sparkas just på grund av det. Men jag är säker att det är för att han är man.
Och med män är allt fruktansvärt känsligt (inom allt som förknippas som avvikande eller sexuellt) och Peter Wallebo vill antagligen bara försvara sitt "anständiga rykte" som tagit ett par år att bygga upp efter den senaste incidenten 2007.
Med dessa ord avslutar jag dagens blogginlägg och hoppas ni alla där ute vågar stå på er. //Peace out
"Jonathan Franck - No. 1" Min första låt gjord i Reason! "
Nu är det så gott som färdigt. Ska mixa i programmet, nu hör man att det är lite delay mellan varje 4:a. j
Jag fick spara alla loopar för sig och sen klippa in dem en och en i Windows Movie Maker som wavfil - Allt för att jag inte vet hur man ska göra egentligen och inte orkat vänta på svar :P. Och det är första gången jag använder nya musikprogrammet som är jäkligt avancerat. Så jag är nöjd med utformningen i alla fall ^^ LYSSNA O CHILLA
Betnér hyllas och Gud grillas "...han kan ta sig i brasan"
Jag har åter igen en natt med mycket tankar och reflektioner, efter en dag med ensamhet, där konsekvensen blivit just att skildra tankar och åsikter ordentligt ifred och bara kunna tänka.
Jag hoppar mycket fram och tillbaka i mina reflektioner och ibland möter jag upp där jag tidigasre slutade. Detta kan märkas när jag skriver,
det är för att jag just skriver efter tankarna,
ett löfte jag gett mig själv är att inte korrigera mer än mina egna stavfel då tankarna kommer ur flödet från MIN brainstorming. Vill behålla det och med tiden kunna utveckla skrivandet så det blir grammatiskt rätt, intressant och flytande och alltid bära något budskap eller en mening.
Det är då själva fan för hur vårt samhälle utvecklas och så som människor blir allt mer för varje dag , stressiga, otåliga, otrevliga, elaka, nonchalanta, giriga, lögnaktiga o.s.v... det känns som att jag ibland omedvetet flyr och håller mig med mina närmaste/vänner och knappt vill ut mer och se mer av den kalla världen utanför. Som att man vill hålla sig inne och är rädd för världen utanför. Samtidigt som man bara längtar efter sommar, värme och en jävla massa folk överallt.
Iblands känns det totalt meningslöst och hopplöst att åstadkomma något efter alla gånger man fått sota för allt man byggt upp och stoltserat med när andra lyckats rasera det eller våra myndigheter raserat drömmar och hopp genom lagar och bestämmelser som idag inte ses över genom en individuell bedömning, utan det är lika för alla.
-"Vad gjorde du för att hamna i helvetet?
- Jag stal en cykel, vad gjorde du själv?
- Mördade 500.000 människor." ... Är inte det orättvist så säg??? 
Mest illa mår jag av att läsa och se hur människor behandlar varandra varje dag. Det känns ibland så obehagligt och motbjudande det vi gör mot varandra att jag tror jag drömmer, att jag inte kan leva i en så här grym värld.
Här är sekter och religioner som farligast, när man börjat tänka som mig, då har man nog oftast som lättast att falla in en grupp eller skara där man får känna tillhörighet och gemensamt får tröst och tro. DETTA ÄR BARA FALSK TRYGGHET!!!
Vill jag/man/du verkligen kasta bort 70 år eller 30, eller kanse 10 (ingen vet om man dör imorgon ju...) på en religion som på dödsbädden först kanske visar sig vara helt falsk eller fel från början.
Har man växt upp med en religion kan det vara försent.
Jag själv har växt upp i en religion, och gick på möten två-tre gånger i veckan, fram till att jag var ca 13-14 år och tog avstånd från religionen, på grund av att jag inte ville finna mig i att leva under så strikta normer och regler, samt att man sågs ned på så fort man gjort fel.
Och hur de i församlingen direkt utesluter och fryser ut sina egna släktingar, bröder, systrar, och ser ned på dem och visar hat, ondska och förakt, i stället för att uppmuntra och styrka dem, om de var svaga i andligheten.
Dessutom har jag sett nog av att även den religion jag växt upp med har en jävla massa slödder bland medlemmarna som inte borde vara där, men trots sin minimala skara hjälpt mig att lyckats börja hata allt som har med religioner att göra och bli sjuk så fort jag hör någon prata sekt eller Jesus o Gud.
När man är barn... blir man så starkt inlärd och medveten om religionen, att den är lika övertygande och självklar när du växer upp som att din mamma och pappa är dina föräldrar, eller att man ska byta underkläder.
Om du växt upp med dina föräldrar hela ditt liv och nån annan knackar på och säger ---"hej, vi är dina riktiga föräldrar och man behöver aldrig byta underkläder".
Skulle det inte vara svårt för dig att låta övertalas av främlingarna utanför dörröppningen? Jo, jag tror nog det...
Vad jag menar är att jag förstår att de som redan lever i en religion och har en näst intill okrossbar övertygelse, och levt i denna tro hela sitt liv, är svåra att övertyga om nåt annat, för alla hävdar ju att sin egen religion är den rätta.
Det finns flera 10.000-tals religioner och sekter.
Skulle jag ägna mitt liv åt att lära mig lite om en ny religion varje dag från och med nu fram till en ålder på låt oss säga 77 år, skulle jag hinna med 16.425 räknat från min nuvarande 22-åriga ålder. Alltså skulle jag behöva livsgaranti samt eventuellt flera livsförlängninar enbart för att lära mig EN DAGS FAKTA om varje religion.
Tänk om jag behöver ett år för att lära mig tro? Jag tror min poäng har nått ut!
Jag känner mig andlig och vill tro att världen skapats av en högre makt,
jag har svårt att tro på att den vetenskapliga bevisningen i åtminstone detta subjekt. Men jag har valt att inte längre mer söka efter en gud, då jag tänker så här;
om nu Gud finns och är god, och även har ett IQ som är åtminstone högre än mitt, visst fan skulle även han (eller det kanske är en hon eller ett det, what the fuck so freaking ever) inse, att vi med ca 70 år i genomsnittsliv (med risk för olycka, plöslig död varje sekund) inte har tid att söka vad som är sant och inte gällande något vi ändå inte kan bevisa.
Ingen kan bevisa det i alla fall tydligen.
Om gud finns är jag övertygad om att han inte avsiktligt leker med oss för att välbevara några lyckliga satar till ett evigt och lyckligt liv, och spola ned resten i ett evigt, brinnande helvete (som många kristna tror - inte Jehovas Vittnen dock- som hävdar något mer vackert och inte lika ont och skräckinjagande hot för de som "Syndar")...
Nä om han nu gett oss så här kort tid är nog tanken att vi inte ska tillbe olika gudar, utan bara känna av honom, och nån gång kunna be till honom om man behöver kraft eller känna att någon lyssnar. Det tror jag han ställer upp på och kanske smittar dig med ett leende för dagen.
Men jag tror inte han försöker påverka våra liv genom avsiktligt trubbel och jäkelskap och har satt allt i ett kretslopp och verkligen givit oss löftet om vår fria vilja och kanske ett bevis på om vi klarar av att styra på den här planeten. Vad fan vet jag!!!! För om gud är så ond som han själv beskriver sig genom sina utvalda skribenter, medans vi blir hjärntvättade och inte ser det... Så kan han ta sig i brasan! Jag tänker till exempel på följande:
I ett bibelställe står om två små pojkar, som trakasserade en gammal man som tjänade som "Guds utvalda profet". Då dödade gud dem genom att framkalla en björn som dödade dem.
Vi har även den berömda berättelsen om Lot, vars döttrar fick bli våldtagna av guds två kära änglar utan problem, men när Lots hustru vände sig om och tittade på staden som hon levt sitt liv i och nu just lämnat för alltid, då förvandlar gud henne till en Saltstod, 
med motiveringen att han sagt åt Lot och hans hustru att de inte fick vända sig om och se på staden. Varför döda någon efter ett sånt ultimatum - Jag menar gud hade svikit dem med änglarnas tillåtna våldtäkter på döttrarna, och nu förstört hans hem och land. Hur trevligt är det? Och som vi lär in oss som föräldrar till barn, säg aldrig "du får inte" för då gör man det... Tycker gud varkar ha en jävligt sjuk straffskala uppe på sin läktare.
Han har skapat svagheter och brister hos oss och när man ställs mot väggen straffas man ännu mer.
Mest känd idag är han väl som den barmhärtige och förlåtande guden. Forgiving my ass!!!
Gud är ond till synes!
Hur vet vi att Lucifer, som är den berömde ängeln som påståtts förråda gud och blivit bosatt här till att ta över Guds styre i ett tusenårigt rike, därefter tar Jesus Kristus över. Gud och Satan utamanade alltså varandra och gud nöjde sig liksom inte med en dag eller en vecka, eller på sin höjd ett år med att pröva om Satan kan få jorden att flyta på bra under sina vingar, uten tusen år (GUDSÅR). Varför jävlas med oss så länge.
Undrar om inte Lucifer kanske anade oråd om vad gud hade i görningen redan från början, Lucifer kanse märkte av tendenser av hur Guds egenskaper Ondska och Godhet inte gick hand i hand, och även förstod att om gud nu är mäktigast, vilka konsekvenser får då detta om inte jag eller någon annan kommer ned till människorna och strider med dem, för överlevnad och frihet utan guds regler.
Kanske Lucifer(djävulen) alltså är den gode och gud den onde.
Och om gud har skapat allt, så har han skapat ondskan med, om vi människor bevisligen kan vara så fruktansvärt onda som vi ofta över hela världen varje dag ÄR, hur ond kan då inte Gud bli?
Gud är schitzofren och en retsticka.
Vi bad aldrig om vår existens. Men när vi skapats av gud och fötts rakt in i denna ofullkomliga värld och får uppleva sorg och smärta mer än det positiva (Krig, våldtäkter, mord, misshandel, barnaga, mobbing ... List goes on and on...)
Då ska vi plötsligt dyrka och tacka Gud för varje dag i denna ordning annars står vi inför ett hot om att brinna i evighet. Hur patetiskt får det bli. Paradoxalt och psykopatiskt tycker jag. Motbjudande rent ut sagt! I alla fall nu då om man följer en del religioner i kristendomens anda så tror en hel del på himmel och helvete.
Kontentan av allt detta är att jag inte tror att Gud kan vara en sån skitstövel,
och väljer därför att inte tro på någon av världens kända/okända religioner/sekter utan bara tro på mig själv, mitt samvete, min moral och att hmm, ja , det finns en gud som vakar över mig, men kräver inget, för han vet att vi människor redan är straffade tillräckligt.
Vem vet, finns Gud kanske han just nu gör en felsökning på sitt eget skapande och hitta en balans som får allt att fungera, han kanske också utvecklar sig och sitt tänkande precis som vi, vad vet jag.? Han kanske insett att han gjort fel i några punkter gällande mänskligheten, och just nu planerar hur han ska ställa allt till rätta och samtidigt stå för de välkända egenskaper vi tror han har.
Hur som helst, det är hans problem och jag ägnar inte tid åt hans bekymmer mer.
Sluta kasta bort era liv på att andra människor predikar och bestämmer hur ni ska leva era liv, och nästa dag trycker ner er och sparkar på er om ni inte lever efter reglerna. Det finns inga jävla regler. Gud kanske finns, men uppenbarligen har han ju ingen kontroll alls och nån tröst ger han knappast till de människor som behöver. Men de som minsann redan har det bra, de belönar han tydligen gärna...
Bort med alla religiösa tröster och judaskyssar!
Allt med religion för att försöka påverka mig är motbjudande.
Om gud finns vet han att jag är bitter på honom, och tar avstånd helt från hans sida. Jag tycker det är fult att stoppa känsliga människors liv i ett spel med krig, hungersnöd, sorg och smärta bara för att ge Satan 1000 år (och vem vet vad gud menar med ett år för hans räkning) att leka med oss som han vill, i alla fall om man kan bibeln något så när och läst lite ur historien.
Och ju mer jag lär mig om religioner och sekter så låter det som att allt i grund och botten härstammar från samma grund, samma historia.
Muslimerna tror på Jesus, men bara som den näst störste profeten, inte en gud eller son, utan som en stor profet. Men att Mohammed var den störste.
Koranen har en vacker livsåskådning och uppmanar absolut inte till några av de grova brott som många lägger skulden på sin tro eller religion.
Deras bok har med nästan samma budskap och moral som bibeln, förutom att som jag förstått är Koranen inte alls lika dömmande, mörk och ond som gud/bibeln är/beskrivs. Utan tvärtom, koranen kan man nog leva efter och ändå känna sig relativt fri och lycklig. Det tråkiga är ju att så många religiösa tolkar koranen som de vill,
och detta resulterar i så stora konsekvenser och missförstånd i resten av världen,
som oftast får media ur en gemensam vinkel så fort något händer, och gärna amerikansk så klart - och där är ju alla som har något tjockare än en mössa på sig och lite skägg en suspekt terrorist När det gäller terrorister och USA's sjuka sätt att handskas med misstänkta kan De förenta staterna jämföras med våra pensionärer i Landet som är Rasister och Nazister, de är övertygade och har präglats av en urgammal kultur och sen barnsben lärt sig att svarta är en lägre stående ras och vildar från djungeln och banditer och brottslingar. Många av våra gamla människor i Sverige är de absolut värsta sorters nazister och rasister. Jag har träffat många i mitt jobb och det är riktigt obehagligt att höra hur förnedrande saker de kan säga. Nästan så man vill ge jäveln ett kok stryk och skita i om gubbjäveln/kärringen är pensionär eller inte.
Judarna tror på det gamla testamentet och det som egentligen skiljer dem åt från den kristna skaran, är som jag lärt mig, att de vägrar erkänna det nya testamentet och att de förnekar att Jesus verkligen var Messias(Budbäraren). 
Alla som lev i kristendomen vet att guds namn har tagits bort ur bibeln och ersatts med "Gud" istället för Jehova eller Jahvé som det tidigare stod. Man har tagit bort regler och normer som Gud själv skrivit ned i boken genom sina högt andliga uppsatta människor på jorden. Detta för att underlätta vårt mänskliga liv. detta har man alltså gjort på eget bevåg utan tillåtelse från deras egen gud. De stryker det han själv har gett oss som regler och riktlinjer som vi obligatoriskt måste följa om vi ska få förbli hans trogna och välkomnas in i hans s.k. himmelrike, bara för att vi lever i en modernare tid.
Nu viger man homosexuella i KYRKAN (som är det representerade församlingshuset för de som ska representera hans ord.
Om gud skriver att "män som ligger med män skall inte ärva guds rike" (eller något liknande) är det då inte som att köra upp sitt FU-finger rätt upp i arslet på honom då genom att just viga homosexuella i hans eget hem?, präster röker, super och allt oftare relateras guds män i media och nyheter till Pedofili eller sexuellt utnyttjande, skandaler o.s.v... , kvinnor är präster, man firar jul i kristendomen för att fira jesu födelse, men man har för länge sen kommit fram till att jesus inte alls föddes i december men ändå står julen kvar som en högtid för jesu födelse vid samma tidpunkt o.s.v.
Jag har personligen inget emot något av det med att homosexuella får vigas eller att kvinnor är präster eller att präster röker och super, utan jag tycker bättre om kvinnliga präster än manliga personligen och bästa manliga prästen/diakonen (minns inte) jag träffade från vanliga kyrkan lever och jobbar fortfarande än idag och både kan supa och är en rökare.
Utan det jag ställer mig emot är att man tror från början på de ord som skrivits av gud, och alltså läst och gjort det som står men med åren har man mer och mer tänjt på och skrivit till och tagit bort regler och med andra ord hånar man gud rätt ut genom att göra just detta. Om en bikompis eller bögpolare gifter sig kommer jag gärna på brölloppet men tycker det skulle kännas fel om de vigdes under ett kyrkligt tak där de föraktats och hatats i århundranden.
Mitt nästa ämne berör ovanstående och därför klämde jag in båda i samma blogg. 
En av mina stora favoriter och förebild är Magnus Betnér - 35, en bisexuell komiker/livsådkådare/kritiker/analytiker som nog inspirerat hela unga kultursverige till att våga vara mer ärliga och öppna om det förbjudna , ja det vi har sån tabu och senscur om men som vi måste ta tag i nu i dessa tider, för att kunna förenas med alla och bli medmänniskor.
Jag rekommenderar alla som vågar se på allt i svart o vitt att kika på Betnér, som även han en gång växt upp i en kristen familj där hans egen far har eller har haft en högre befattning.
Magnus är kanske känd mest som komiker,
men alla som läser lite och ser lite genom fingrarna och kanske även har lite subkulturellt intresse,
kan lätt se en självklar och medveten bild av det allvar som lyser igenom varje mening.
Dessutom fegar han inte för att prata öppet om sina åsikter kring religion, politik och sex-könsroller,
sin egen dotter till exempel och hur han fostrar henne, pratar öppet till publiken och bara kör rätt på... m.m..
och samtidigt vet vi alla nu hur Magnus är så högt uppskattad för den brutala sanningen som kommer fram på ett så ironiskt och sarkastiskt sätt att vi bjudit honom att ha auktoriteten ibland oss och han utnyttjar det överallt till att ständigt utmanande vara on the edge och nästan så att säga kliva över mångas personliga gränser.
Och det är verkligen jävligt bra att han turnerar runt och rör om i grytan.
Han får i alla fall mig omedvetet att bli bättre på att våga säga och stå för det jag verkligen tycker öppet, och strunta i om jag förlorar en och annan som en gång var i min vänkrets. Jag pratade med brorsan min om just det här ämnet och han sade att det bästa är att alltid vara lojal mot sig själv och behålla sin ståndpunkt om man har samvetskval och alltid göra rätt.
Det är så man sorterar bort dåliga vänner från bra vänner enklast.
För Betnér måste det vara skönt att fått det tillkännagivande och berömmelse utomlands som han fått på sista tiden. Senast igår omnämndes han i den brittiska tidningen Telegraph. (Funkar inte den blåa länken kan du kopiera hela länken och klistra in den i adressfältet.
http://www.telegraph.co.uk/culture/film/7430122/The-dark-side-of-Swedish-society.html
För att verkligen se vad jag pratar om kan du söka "Magnus Betnér" på youtube och kolla på allt möjligt, han är lika bra i allt i princip, vissa har skrivit i forum eller videosvar att de tröttnar på att han upprepar sig med samma skämt och samma tugg, jag har dock inte sett honom göra det. Något litet bara som inte alls störde. Jag kan bara svara att om man åker och turnerar så gör man samma sak på scen hela turnéen oavsett om man är rockstjärnor, dansare,riverdansare eller ståuppare. Man ändra inte manus för varje dag. Man kör med samma manus och även infall av improvisation och innovation mitt under akten beroende på gensvar från publik o.s.v... Alltså kanske de stackars människor som klagar har fått se olika klipp eller filmer men från olika städer men ur samma turné.
Förra veckan tittade jag åter igen på Tal till nationen - Ni finner den på kanal 5 http://www.kanal5play.se/program/play/taltillnationen/
Det känns skönt att har gjort upp lite med mitt eget jag angående frågorna kring religion. Jag har nu tagit det kliv framåt i det spår som känns bäst. Vi får väl se om det var rätt om ett tag då - Eller om en så kallad gud konfronterar mig och driver lite med mig som i "Bruce The Almighty" som vi såg på tidigare under kvällen.
Det är så jag ser gud i princip! En avslappnad kille som låter oss sköta vårt och inte påverka vår fria vilja, och samtidigt finns där vid absolut lystring. Jag tror nog också snarare som min bror, att det är något mer efter det här, det är jag övertygad om, men om vi minns detta liv i ett nästa, det kan inte jag svara på...
Starka Argument: TOMTEN FINNS INTE!!!
Det här är tillräckligt starka argument för att även 10-åriga Linus i Uppsala ska fatta hur löjligt det är att tro på tomten.
Ta alltid med i beräkningen att det magiska och övernaturliga inte tas till hänsyn.
TOMTEN, FINNS HAN?!?!
Följande beräkningar bör vara
behjälpliga vid bedömningen huruvida
tomten finns eller inte
Det finns omkring 2 miljarder barn på jorden. Men nu
vill ju tomten inte besöka muslimer, hinduer, judar eller
buddhister, vilket reduserar antalet till 15% eller378 mil-
joner. Med ett världsgenomsnitt på 3,5 barn per hushåll
är det sålunda 108 miljoner hushåll att besöka, om vi kan
anta att det finns minst ett barn i varje hem.
Jultomten har på grund av jordens olika tidszoner och
rotation cirka 3,5 timme på sig att jobba, om vi antar att
han reser västerut, vilket ju blir mest logiskt. Han besöker
sålunda 967,7 hem per sekund. Det betyder alltså att för
varje kristet hem med minst ett snält barn, har tomten
cirka 1/1000 sekund till att parkera släden, springa ut och
hoppa ner genom skorstenen, dela ut julklappar, hoa 3
gånger, klämma 2 snapsar, upp genom skorstenen, i
släden och iväg till nästa hus.
Om vi antar att alla hem som ska besökas är jämt för-
delade är det ca 1 km mellan varje hus i genomsnitt.
Tomten färdas sålunda ca 100 miljoner km, toabesök och
andra pauser räknas inte. Med andra ord flyger tomtens
släden med ungefär 1000 km per sekund eller 3000 gång-
er ljudets hastighet. Som jämförelse kan nämnas att den
snabbaste farkost som människan hittills skapat, rymdson-
den Ulysses, färdas cirka 50 km per sekund. Som kuriosa
kan nämnas att en normal frisk ren kan komma upp i en
hastighet av ungefär 30 km i timmen.
Lasten i släden är ett annat intressant objekt. Om vi antar
att varje barn får klappar motsvarande 1 kg, har släden en
last på 500 000 ton, tomtens vikt inte medräknad. På
land kan en normalstark ren dra ungefär 200 kilo. Även
om vi antar att de speciella flygande renarna kan dra en
vikt tio gånger denna, kommer inte släden ur fläcken, om
inte tomten skaffar fram cirka 360 000 dragvilliga renar.
Detta kommer att ge släden en samlad vikt på ca 600 000
ton. 600 000 ton, som flyger med 1000 km per sekund
alstrar ett enormt luftmotstånd. Detta kommer att hetta
upp renarna, ungefär som en meteorit som inträder i jord-
atmosfären.
De två ledarrenarna kommer då att absorbera en energi
motsvarande 14300 trilljarder joule per sek, eller
14300 trilljarder watt. Ledarrenarna kommer helt enkelt
att brinna upp omedelbart och de bakomvarande kommer
att utsättas för en ljudvallsbang och därefter själva brinna
upp. Alla renarna kommer att möta sen anfader på mindre
än 4,26 tusendels sekunder, det vill säga när tomten når
till sitt femte hus.
Detta är dock hypotetiskt, för då släden accelererar från
0 till 1000 km/s på 1/1000 sek, kommer alla i släden att
bli utsatta för en g-kraft 17500 gånger större än tyngd-
kraften. En tomte på ca 150 kg (vikten uppskattad efter
existerande kopior) skulle naglas fast i bakre delen av
släden motsvarande en vikt av ca 3 miljoner kg, vilket
ögonblickligen skulle krossa varje ben i hans kropp och
förvandla honom till en våt fläck.
Slutsatsen bör bli att om tomtejäveln någonsin levat så är
han defenitivt död nu.
Jag skäms för människorna!
Jag är så besviken på oss. Vi kommer kanske aldrig klara det här. Men jag tänker aldrig bli en del av det. Jag vill känna... älska, bli litad på, vara ödmjuk, kommunicera, tro på andra, vill inte ha någon pakt, vill vara mig själv... Får jag det världen???
Mitt yngre liv byggdes på grupptryck... Idag har jag en tatuering som ska påminna mig om vem jag är så jag inte manipuleras av världen. Thanks J. Davis!
På senare tid har jag sett så sjuka saker mellan människor att jag ibland ser allt hopp försvinna om mänskligheten och framförallt medmänskligheten...
Det farligaste tror jag är att världen är så styrt av Religioner och traditioner som bryter mot våra mänskliga rättigheter. Jag börjar förakta våran art. Jag tänker kämpa på och hoppas att de vänner och familjemedlemmar jag har kvar runt mig är sanna... Jag skäms för vårt art. Förlåt, men jag gör det... vi har gjort bort oss.
Jag är Angelinas pappa, och det vill jag förbli!
Jag heter Jonathan, bor i Bollnäs, är 22 år, musiker och teatermänniska, jobbar som Brandskyddskonsulent och har en dotter på 11 månader.
Mitt självförtroende och min stolthet är i botten sen jag fick min dotter p.g.a konflikten mellan mamman.
OBS: Min dotter nämns som "A" eller "dotter" och mitt ex som "ex" eller "mamman".
Hur kan vissa kvinnor som verkligen älskar sina barn vilja behålla det för sig själv när det under så lång tid varit en självklarhet att barnen verkligen behöver sina pappor minst lika mycket (Med undantag för pappor som är farliga och hotfulla såklart; dock ömsesidigt, finns kvinnor som är det också). En kärleksfull mamma borde självmant försöka se till att ens barn får vara med båda så mycket som möjligt. Men fast många av oss pappor kämpar för våra ungar så är det vi som är monster, vi har inget att säga till om i Sverige.
Mitt ex försvann med dottern när hon föddes. Får bara träffa henne under mammans stränga villkor. Och det är så förnedrande att jag aldrig tänker låta min dotter se mig bli så förnedrad av sin egen mamma.
Dagen innan julafton förra året fick vi vårt livs finaste present. ett par dagar senare lämnade mamman mig med vår nya lägenhet och tog dottern med sig. Där började allt krypandes inpå till vad det nu är idag.
Jag var ny som pappa, hade aldrig fått träffa henne mer än några gånger sen hon föddes på ett par månader och jag ville ta med henne hem till min bästa vän och hans mamma. Helt nervös och inte alls van vid att vara med henne. Plötsligt säger barnets mamma att jag ska lägga henne på köksbänken och byta blöja, jag försöker tydligt visa henne att det är obekvämt inför alla när jag inte känner mig bekväm. (Jag hade ju bara testat i praktiken innan några gånger) Hon säger högt, det klarar du, ser hånfullt på mig och 10 sekunder efter står jag o tror jag ska svimma när jag står där och byter medans 5 personer varav två jag knappt känner står i ring runt mig och inspekterar och surrar över hur jag gör och mamman ser självbelåten ut. Försökte ta upp det efteråt med henne men hon tyckte såklart att jag var löjlig. Det är enda gången någonsin jag fått ta med "A"(Självklart i mammans sällskap) någonstans. Alla mina vänner och min familj vill få träffa henne, känns så ont att ej kunna låta dem få det, hon lovade att "A" skulle få mitt efternamn också förutom hennes(mammans) eget efternamn, fortfarande har det inte hänt.
Min bäste vän skulle få bli gudfar, enda kravet var att det inte visades offentligt under dopet eftersom hon menade att hennes kompisar skulle bli avundsjuka. Efter det har han eller jag fortfarande inte sett skymten av ett papper.
Alla doppresenter och pengar vi fick förvaltar hon, hon bråkade över bilbarnstolen jag köpte när jag frågade om den för hon tyckte att hon bestämde eftersom jag köpt den för "A" skull. Så jag orkade inte bråka något mer över den.
Vi skaffade en större lägenhet innan vår dotter kom för att verkligen få plats och känna mer ro. Men hon hatade platsen efteråt, förlorade sitt jobb, hade struntat i akassan så jag fick betala allt, plus att jag gav henne pengar till bensin så hon kunde åka runt och massa annat, av ren omtanke och kärlek, för bilande gav jag henne mer än vad jag själv hade råd med. Ändå en månad när hon äntligen hade pengar, så istället för att betala sin del av hyran, köpte hon en barnvagn. Så fruktansvärt smart. för hyrapengarna köper hon en barnvagn, för då kan jag inte säga att jag är delaktig i den, för den har ju hon köpt.
Under lång tid försökte jag noga inför varje helg ta kontakt med mamman och boka så vi kunde träffas jag och min dotter. Hon svarade ofta inte, sköt upp och om det gick bra var det bara om hon fick styra allt. Hon menade att vi båda skulle vara överens och jag menar idag att med överens betyder att jag till 100 % går på knäna för vad mamman säger till varje pris. Jag hade alltså inget att säga till om. Jag får endast träffa henne den dagen mamman vill, på platsen mamman vill och hon ser alltid till att det är andra människor i samma rum som jag inte känner som är hennes vänner, syskon o.s.v... så att jag antagligen ska känna mig bortjagad och obekväm, detta också trots att jag snällt frågat om jag inte kan få var själv där med dom i så fall. Flera gånger har hon skrikit och höjt rösten till mig inför "A" så att jag fått skämmas och bara vilja gå under jorden. Hon menade att det är hennes rätt att göra det som en hämnd på de diskussioner vi hade under graviditeten som i (sin tur för min del) kom sig av att barnet inte säkert var mitt fick jag veta. Jag kom på att hon hade ett dubbelliv och hade legat med sitt ex i cirka ett halvår, vilket jag hade stora problem att kunna hantera vilket jag än idag är mycket ledsen för. Jag skulle förlåtit henne , sett genom fingrarna och fortsatt vara underbart tålmodig och gullig trots hennes heta temprament mot mig, inte bara att graviditetstemperament, för barnets skull.
Sen dagen jag tog reda på att hon var otrogen har hon levt med en slags avsky eller ett hat riktat mot mig, även fortfarande i förhållandet. jag fick gå på knäna och försöka rädda förhållandet, och kämpa mer än nånsin tidigare, men det var som att försöka rädda en tårta förgiftad med kvicksilver. Det gick inte... utan blev bara värre. Redan för många gånger innan hade jag blivit lurad och psykiskt våldtagen. Men när man är för kär o förälskad så är man för rädd att förlora det och förlåter utan att tänka och ställa krav.
Jag tänker inte stå där och känna mig så förnedrad och ledsen mer. Jag vill gå vidare, men helst kunna få mamman att låta min dotter träffa mig varannan helg (som jag ju enligt vad andra säger ska ha full rätt till) hos mig och att min mamma som uppfostrat fyra barn och jobbat på dagis kan hjälpa mig i början så mycket som möjligt. Men hon vägrar. Hon säger att jag får skjylla mig själv. Att dörren står öppen där på söndagar och att jag får komma om jag vill. Jag vågar inte vara mig själv. Varje sekund vill jag bara gråta och alla känslor jag har för mamman plågar mig fortfarande och jag tycker det är för jävligt om min dotter ska behöva se mig må så. jag vill vara mig själv, gå ut och gå med henne, gunga, leka, skratta, busa, löjla mig, knyta en relation bara mellan oss och känna att hon en dag vet vem jag är och vågar vara trygg hos mig. Hur kan en mamma som älskar sitt barn vilja neka sitt barn den rätten till sin pappa i en egen relation? Hennes lillebror är jättebra med "A" och man kan nästan tro att han är en fadersgestalt i bland. Också hemskt jobbigt. När jag varit där har han vågat ta för sig mer än mig och mitt framför mig gått och lyft upp "A" och lekt o busat med henne och hon skrattar o ler. Han kommer bli en underbar pappa och gjorde inget fel. För han är 15 år och en buse annars. Men han älskar "A" och hon ser ut att älska honom. Jag tappade allt när jag såg det. Jag vågar inte ens leka när mamman är med. När hon var nyfödd och mamman stack från mig med henne fick jag besöka henne hos hennes mormor och familj. Jag skulle sätta på en tröja en gång och en annan gång byta blöja för att lära själv. Jag visste att hon känner inte mig, hon kommer bli osäker. och mycket riktigt. Medans jag bara stod där började hon gråta och skrika som om hon skulle dö. Jag blev alldeles kall och stel och rädd. varför ska det hända mig just där. inför hela familjen springer mamman in och skriker och skäller på mig och frågar vad fan som händer. Jag vet inte säger jag och hon börjar, du har klämt henne eller nåt annat. Efter den gången vågar jag inte ens leka med henne när mamman är i närheten eller andra som hon känner.Och jag tror hon vet detta och utnyttjar det mot mig just för det.
En helg bestämde vi i alal fall till sist att jag skulle få träffa henne igen (Också där men utan andra omkring)... det slutad med att hon inte svarasde eller hörde av sig på hela helgen.
Först på måndagen fick jag tag på henne och hon sad, det är väl inte så farligt, jag behövde åka ut till en stuga för mig själv och bara få lugn och ro. Men sen visade det sig att hon var där med en kille och sina småsyskon.
Hon kunde lämna vår dotter hos en släkting under en hel helg för att åka ut med en kille och sina småsyskon till en stuga, men inte låta mig få ha henne.
Nu fick jag veta att min dotter började på dagis igår... genom en av våra mest kända Communities. Jag får alltså inte ens reda på saker man borde få prata om.
Jag försökte fint fråga om hur hon tyckte vi skulle göra med vaccinering nu gällande svininfluensan, nu när läkarna gått ut med att man ger vaccin från 6 månaders ålder. Hon svarade bara att hennes barnmorska vet och hon litar på henne. Ville inte ens diskutera och istället för sin egen känsla bara göra som en på BVC säger och jag får inte säga till eller ens prata om något som har med "A" att göra.
Hennes läkare tog ifrån henne körkortet för att hennes syn har blivit alldeles för dålig. Ändå kör hon bil med "A" i flera gånger i veckan olagligt. Det tycker jag är fruktansvärt oansvarstagande.
Varje dag tänker jag på dem båda två och älskar dem båda oerhört mycket.
Men nu har jag bestämt mig för att inte hålla det här inom mig. "A" ska inte behöva leva utan mig och jag klarar mig inte utan henne. Jag vill inte att hon växer upp och kanske är besviken eller blir arg för att jag inte stod på mig. Hur mycket jag än älskar mamman av hela mitt hjärta har jag bestämt mig för att gå ut med den här historien för en upprättelse och kanske för att kunna få tips och råd av andra pappor i samma situation. Kan du hjälpa mig? Vet du hur jag ska gå tillväga och hur jag gör för att orka stå emot svenska rättsväsendet om det ska gå så långt som till domstolsprocess.
Tack för att du orkat läsa detta // Jonathan
Drömmen om Semester!
Det gjorde mig förbannad!
Nu finns det ytterligare två nya svin att ogilla. Hans bror och far. Vilka äckliga jävlar!
Allt mitt stöd till Eva Gabrielsson, Sambo med Stieg innan han avled.
Detta ger en signal om att det itne spelar någon roll om vilken ålder man bör skriva testamente till om man har en livskamrat... Ja någon man älskar och verkligen bestämt vill skall få det bra om man eventuellt avlider.
Är du sugen på att se dokumentären om Milleniummiljonerna och blir förbannad på två äckliga as så kika in här : http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning__sommarspecial
Här nedan är en uthängning på de två stora kräken!
Hoppas ni ruttnar i helvetet båda två!
Hur som helst! Åskan drog fram här för ett tag sedan, jag var mitt uppe i en freeroll.
Ingen trevlig uråkning. Jag hade bra med marker och tog en syn på flopp med 6 7 eftersom jag var smallblind och behövde syna big, alal andra lagt sig. Ut kommer ingenting för mig, båda checkar. Men på turn kommer en 6:a upp. jag bettar potten och han synar bara. På river kommer en tredje 6:a och inget annat färg eller stegdrag ligger ute så jag trycker all in mot den lilla fisken. Det är ca 7 gånger vad som ligger i potten. Han synar och sitter alltså med 6 T och tar hem med samma triss som mig men högsta kort på avgörande. SURT!
Nu skiner solen i alla fall, och jag sitter och drömmer om nya Harry Potter filmen. Får hoppas Camilla elelr Christer vill bjuda med mig på den i Kilafors nån kväll då ^^. Är en numera tradition att vi tillsammans ser den på bio.
Det är juli, varenda jävel på området jag jobbat verkar vara på semester, dels blir det tröttsamt när ingen öppnar, sen blir man avundsjuk på tanken av att de sitter halvnakna på en solstol vid sina sommarstugor vid nån vacker sjö, och tar kanske en pilsner och gassar njutfullt i solen.
Man blir omotiverad och drömmer om en lång jävla solsemester själv.
Jag har faktiskt inte slappnat av på flera månader, kanske ett år,
utan har en intensiv stress och oro i magen över så himla mycket.
Jag behöver en semester... En riktig, där jag vet att jag har rådd att ligga med en öl och gassa i en solstol i en vecka elelr två... Sola, bada, äta gott, fiska, Suck.
Enda dagarna den här sommaren jag verkligen fick ha semesterkänslan utan stress eller oro var när vi chartrade båten i skärgården för ett par veckor sedan utanför Göteborg. Vi åkte längs med Hönö, Öckerö nånting. Så jävla underbart! Två av mina bästa livsdagar.
Det var äkta livsglädje och alla jobbiga tankar försvann. Jag bara njöt!!!
Ikväll kommer Eric hem i alla fall, lite tidigare än tänkt.
Men vi ses nog inte förrän i slutet av helgen, och så kör vi stenhårt med jobbet från och med måndag.
Men nu har jag nog inte tid mer, utan måste sticka iväg...
Hoppas det inte blir för varmt, men innerligen att solen håller i sig :)
Söndag morgon, röksugen och trött!
Just nu ser jag på "hemsökta hus" på TV4+ som för övrigt är mitt favoritprogram och jag har offrat många nätter för att se på programmet då det bara går på helgerna.
Varför jag inte skrivit är för att jag ibland tappar känslan, och lusten. Då blir det bara ett stort Blä av allt...
Många kvällar har jag sagt, släpp det här och gå ut hur jävla deppig du än är Jonathan. Gå ut, ta med dig MP3:n och fokusera på nåt annat. Jag har inte klarat det. Jag bara tänker på promenaderna med Emilia o Kelly. på något sätt har mitt hem blivit en trygghet där jag alltid vet att jag aldrig skulle missa henne om hon plötsligt en dag kom hit. Det känns som att jag skulle riskera att missa henne om hon utan vetskap plötsligt skulle komma. och det skulle vara så himla jobbigt och smärtsamt att gå miste om det . Jag kan stå på balkongen och inbilla mig att det är hon som kommer med den där bilen. Ibland ljud. Jag lägger mig inte längre på nätterna här hemma förrän jag lyckats somna till framför datorn. För då vet jag att jag bara kan kasta mig i sängen och somna utan att bli helt deprimerad oh sorgsen.
Idag gick jag äntligen ut. Jag tog min MP3 och gick en runda till Bollnäs city och hem igen. Det var skönt. Och jag kunde ta ut mycket. Men det var samtidigt jobbigt. För obehagliga tankar strömmar fram o tillbaka, precis som alltid när jag gör något mentalt avslappnande.
Angelina växer och jag känner mig så långt borta från henne och för alla som undrar så Nej, jag vet inte hur det är att vara pappa, jag har fortfarande aldrig fått möjligheten även om jag försökt på alla sätt o vis för att få träffa de båda. Jag är rädd att hon kanske inte vet vem jag är när hon träffar mig . Hon ser mig bara några timmar i månaden. Vi har aldrig fått chansen att skapa ett eget band där hon kan lita på mig och jag kan känna mig tillräcklig och självsäker. Ju större hon blir och ju mindre hon ser mig, desto mer rädd är jag för att göra fel när jag träffar henne. Det känns så viktigt att de stunderna känns bra för henne och att hon kan ta vara på känslan för mig och att jag är hennes pappa. Men ibland känns det som att jag bara är ivägen...
Under veckan har jag tillbringat tiden med mina morföräldrar och deras respektive. Tack för det. Jag behövde det . Hoppas ni uppskattade det som jag. Imorgon blir det Dexter maraton hos mamma. "Mitt initiativ". Då kan jag sova där och jobba på hennes område dagen efter. Så slipper jag en natt till ensam.
Bollnäs är egentligen inte tråkig håla. Det är jag som inte mått bra nog att skapa nya kontakter, haft ekonomi för körkort och sen finns det en jävla massa omständigheter som egentligen ställer till det. Förra helgen var jag till Göteborgs skärgård med jobbet. Två av mina bästa dagar i livet. Även om jag fick en smäll så ögonbrynet sprack rätt över piercingen.
Mid-Air pace ser ut att ha nått sitt slut. Jag blir skriven på lokalen och som ledare i Bilda för bandet. Nu måste jag snart hitta nya intresserade musiker. För jag börjar bli galen av att aldrig få spela trummor eller sjunga.
Emilia o Angelina - All min kärlek till er! God natt!
Bollnäs, en tråkig stad där inte mycket händer...
Jag sitter här nu, ser på tv, och mår inte mycket bättre alls idag. Sämre!
Orkar inte förklara hur jag mår eller vad som händer i mitt liv.
Jag är ett tomt skal som vandrar omkring.
Tänk vad man blir funktionshindrad när man mår dåligt.
Man vill så mycket men man gör det inte. Jag vill ut och springa varje dag,
jag vill ha hög aktivitet på jobbet, jag vill jobba hårt, jag vill öva trummor, börja med nån fysisk sport igen, men något i mig hindrar mig. Det kanske är att det känns så meningslöst att göra allt, just för att det jag vill allra mest av allt verkar vara en lyxdröm som aldrig kommer slå in, och då känns det andra till slut helt lönlöst.
Jag har kollat läget och jag får göra om mina provtagningar (ni som vet) vilket innebär att jag kan fortsätta övningsköra och kanske hinna ta körkort, men förutsättningarna för det finns inte heller, har ju ingen alls att övningsköra med, och då har jag konstigt nog fyra stycken på papper att göra det med. Sen har jag så grymt begränsad ekonomi från och med denna månad. Att ja ginte har råd med körlektioner på någon körskola...
Jag har öppnat en pokerblogg. Nästa vecka tänkte jag börja administrera och sätta igång den. Så håll utkik om du är intresserad. Komemr bli en pokerdagbok där jag för anteckningar om mitt spel.
Jag hatar att vara så här ensam, och jag klarar itne att söka kontakt just nu eller skaffa nya vänner hur som helst. Jag vill bara ha vänner som jag kan lita på och som inte sviker mig. De närmsta vänner jag har nu är Joel och Eric. Eric har fullt upp med sitt och sin tjej, vi tynar bort. Vi som jämt var med varandra förr och hade skitkul ihop. Och Joel den jäveln flyttade nyss till Sthlm. Inte så jävla långt men dyrt att kunna träffas. och när ska man få den tiden???
Jag jobbar, sen sitter jag här hemma i lägenheten själv utan aktivitet eller pengar elelr bil eller vänner. Det tar ganska mycket på ens energi och man känner sig dålig. Det har gått så långt att jag bara längtar tills klockan blir runt 23-00 så jag kan gå och lägga mig och sova bort allt. Nu börjar det dock bli både varmare och ljusare. Med lite jävlar anamma kanske jag lyckas ta mig ut och springa varje dag till slut. Jag vill och vet hur skönt det är. jag gjorde det ju för en månad sen bara, när det var så jävla kallt. En klocka, ett mål om tid och längd, och framförallt en mp3, och att badet redan är upptappat när man komemr hem, då är det underbart.
Bollnäs är verkligen en tråkig stad. När klockan är 17 och jobben slutar så är det helt öde på stan. Tänk om man kunde göra som så många andra platser. Kvällsöppet lite längre i stan och utefik med värmestolpar och levande ljus. Gud vad mysigt. Jag skulle bli stammis.
Vi hörs!
Troligen en ny depression...
Skrivet mellan 20:39-21:53
Jag har inte mycket gjort idag, inte mycket nytt att framföra, inte mycket alls som gjort att den här dagen kändes värd att leva för. En skitdag som jag helst hade spolat ned.
Börjar mer o mer fundera på om jag hamnat i en ny depression... Jag har nästan gått in i väggen.
Allt jag kämpat för verkar vara förgäves.
Det tråkiga är att vara själv och gå igenom det här, ingen att brottas mot med alla tankar... Men efter mitt liv har jag full förstålse för att folk faktiskt inte orkar brottas tillbaka med någon som mår skit. För man gör det själv och skall ha energi till att ta sig själv samman och få det övriga att funka. Inte fan orkar man ge bort allt det till någon annan till slut. Då kan man lika gärna be om kollektivt självmord.
Det är lika inne att vara deprimerad som allt annat modernt i samhället.
när man vill ha någon att brottas med så är det konstigt nog inte så att man bara vill spy ut galla över någon, utan mer att ha någon att lita på, att vara med, känna sig respekterad och omtyckt av. En sådan person kan se dig i ögonen och veta, sen kommer nog det mesta naturligt om man klarar av själv, att tillsammans med den personen, bryta ner muren och blotta sig själv, sin nakenhet.
Folk undrar varför jag älskar KoRn så mycket.
När jag var som värst deprimerad för några år sedan, tog min vän med mig till en sommarstuga i Viksjöfors och satte på Korn - Korn (Ja den är en s.k "Selftitled platta). Deras första album. Jag blev helt jävla galen och helt upprymd, fick ut så mycket känslor och sen var jag fast. Och blev näst intill besatt av KoRn. jag kunde drömma så ofta om dem, till och med känna att de var som storebröder. Jag researchade allt om dom. Laddade ned varenda jävla grej med dom, tatuerade in ett av Jon's citat på min arm. (Se mitt andra inlägg på bloggen för bild)
Jag vet fortfarande att de fått en plats i mitt hjärta.
Om man nu kan säga att en musikgrupp kan äga en sådan plats.
Men JA! För mig!
Jag har sett dem två gånger live nu och sen jag var på dem sist på hovet har jag konstigt nog inte lyssnat så mycket mer på dem, ibland bara.
Jag har fortfarande inte klarat av att ladda ned deras senaste album. En av faktorerna kan vara att jag faktiskt är så himla ledsen över att först head hoppar av, sen David Silveria (skulel ta uppehåll, men vet inte om han komemr tillbaka faktiskt...). Det har tagit knäcken på mig. De skall vara tillsammans, de har allt gemensamt, känta varann så länge och tagit hand om varandra. Nu splittras de bara känns det som. Ja, jag kanske rent av är förbannad och besviken.
De har ändrat sin musikstil så otroligt radikalt mot 90-talet och de 4 första åren av 2000-talet. Jag måste bara kanske få smälta allt innan jag klarar av att köpa den senaste plattan. Känslorna är ju kvar där, både för dom och musiken...
I sommar ska jag få se dem igen, för tredje gången... men andra gången med brorsan tillsammans, och en hel jävla lista full med bra band... I Tyskland på "Rock Am Ring". Jag ser verkligen fram emot det.
Faktiskt en morot värd att se fram emot med ljust sken.
När jag tänker på Emilia o Angelina blir jag bara tom, tårfylld och instängd igen. Jag har byggt den muren så högt nu att jag snäser av alla som försöker få ur mig nåt om hur det är. Till och med min chef som verkligen brytt sig och engagerat sig som fan... Det spelar ingen roll vem. Jag vill bara att det ska få bli bra, ... Här skrev jag meningar i 15 minuter om och om igen men klarade inte av att skriva dem till slut. Tog bort dem. Det får bli så här...
Jag har försökt luska ut idag hur man kan leka med html, skulle verkligen vara kul att köpa en html-bok och lära sig programmera med det.
Verkligen något jag skulle kunna tänka mig att jobba med någon gång.
har även hjälpt Emilia att sälja bilen. Förra året köpte jag en bil åt Emilia som födelsedagspresent när hon fyllde 20 och en gps. Men så skulel vi få barn och hon bytte den mot en kombi. Hon har försökt sälja den på blocket ganska länge nu utan framgång, bara massa oseriösa dravvel som hör av sig.
Men så ringde en klocka och jag kom på att Eric ju behöver en kombi och en bil, och är dessutom i desperat behov av det för billiga pengar då han börjar jobba när som helst.
Jag pratade med de båda två och affären blev klar på fem minuter. Skönt! Jag vet att det underlättar Emilias sista skulder att få det gjort, och speciellt nu. Och glad för att hon fått stallplats hos en annan till en riktigt förmånlig summa.
Tråkigt bara att hon inte har nån bil alls längre.
Synd att jag inte hade en datakabel mellan samsungen och datorn, då hade jag laddat upp världens absolut sötaste video på Angelina. Hon växer så fort, och blir bara sötare och sötare. Blir så glad att hon reagerar när jag säger hennes namn, för jag träffar ju henne inte så ofta. Hon flinar och är glad och så himla go.
Jag hade samlyssning med chefen idag! Han ger bra feedback och uppmuntran, jag tog en order när han var med, känns också bra. han sade att om jag bara pratar som jag gjrode när han var med så skulle jag gå över budget varje vecka... Det ligger så mycket i det. Jag vet det, har bara varit så ur fokus och balans att mycket av min tid på jobbet går åt att sitta i andra tankar... Han har sagt att jag är stark för det jag klarat av mellan privat och arbetet och att han är imponerad av det, och berömt mig för det. Han påminde mig idag om att få tillbaka den synen. Att skilja på det privata och jobbet. Han till och med gav mig argument. Haha!
Han sade att om jag inte orkar prestera, så känner jag mig dålig, jag får ingen högre lön, jag börjar otrivas o.s.v... HELT RÄTT! Det är ju dit jag svajat åt ibland fram och tillbaka nu. Ena dan vill man ligga hemma i sin säng och bara sova bort all skit, och nästa kämpa och stänga av privatlivet.
Sen argumenterade han vad fördelarna var... också fullständigt rätt! Om jag fokuserar helt på arbetet när jag är där och kopplar bort det privata så känner jag mig tryggare där, ökar självförtroendet och får mycket bredare och bättre dialoger och mycket mer aktivitet, vilket i sin tur skapar höga resultat i slutändan så att jag inte heller behöver leva på existensminimum utan bidrar istället till att jag på det privata planet kommer få en bättre tillvaro och ökad självkänsla. Just då önskade jag att han borde medlyssnade med mig varje dag, dels för att jag gör det jag ska, och faktiskt själv presterar så jävla mycket mer och blir peppad av det. (Det vet nog alla säljare att när chefen sätter sig bredvid och lyssnar så sitter man med 100 % fokus och vill aboslut inte göra något misstag) men jag måste lära mig att detta hänger på mig själv. Det är ju inte för chefens skull jag har ett jobb. Det är inte han jag ska tjäna min lön åt. Jag måste bli ännu bättre på att vara ännu mer stark psykiskt och mentalt. Då kan jag kanske klara det. Såklart att jag har brorsan (Manuel) att tacka mycket för all uppmuntran och pepp också. Utan honom vore jag nog ingenting heller idag.
Nu har jag skrivit så mycket att jag faktiskt glömde bort att ika på ett program jag följer på tisdagar.
Det här låter nog inte klokt, men Emilia fick mig för länge sen att fastna för andra avenyn, det är urusla skådisar, men nu har jag satt mig in i handlingen och karaktärerna, tycker faktiskt att storyn är bra och faktiskt relativt trovärdig till störta del. Sen är det ju skönt just att det är en såpa, och inte verklighet. Man kan bara stänga av hjärnan och flyta med liksom.
Men som sagt jag missade det men ser nu att "Gordon Ramsay's Cookalong Live" börjar om några minuter. Så jag tar mig en njutbar stund med en av mina absolut bästa vänner, cigaretten och slappnar av en stund nu innan jag går och lägger mig.
I morgon blir nästa läxa att ta reda på hur "pingback" funkar ;) //God natt
Tung Arbetsdag toppades av biosuccé i Arbrå...
Jag och mamma har varit i Arbrå och sett "Män som hatar kvinnor".
En film jag inte visste något mer om än att Mikael Nyqvist (En av mina favoriter) deltog i som en av huvudrollerna samt att det skulle förekomma en brutal våldtäktsscen. Jag hade ganska skapliga förväntningar på filmen då man hört så mycket prat om den, alltså att den fått så stor medial och publik uppmärksamhet och debatter.
Men det går inte att beskriva hur den till alla pris överskred mina förväntningar.
Jag var chockad efteråt, att en svensk film kunnat göras så bra.
Inte likt något jag tidigare sett.
Och den kvinnliga huvudrollen "Naomi Rapace" (Ola Rapace's fru) måste numera anses som den bästa kvinnliga svenska skådis av mig. WOW, vilken enastående rollprestation. Måste verkligen haft svårt att komma tillbaka till verkligheten efter den karaktären.
Filmen var så ruggigt bra, brutal, rå, spännande, annorlunda och jag bara kände... "Snälla för fan, ta inte slut - låt det gå nån timme till"... Mamma var också impad trots att hon läst boken innan. Hon var överraskad över att de lyckats hålla sig så pass bra till storyn ur boken som de gjort i filmen. Självklart förkortad, mycket info som inte kom med, små ändringar av hur saker gick till, men annars var det som i boken.
Kanske att jag lockats att läsa en bok på riktigt sedan snart 7 år. För det kommer ju två uppföljare till filmen. Det skrevs ju tre böcker innan Stieg larsson tyvärr avled.
Har faktiskt ingen koll på om han ville fortsätta succén innan hans tid kom, eller om den var färdig.
Får göra en enkel research för svar av mamma imorgon kanske...
För nu känner jag att det vore värt att läsa nästa bok innan nästa film.
Den här filmen är på en äkta internationellt slående nivå.
Den bästa svenska film jag har sett hittills.
Faktum är att Frankrike köpt fler visningar av denna film än någon "James Bond" film. Trots det såldes de två andra filmernas rättighet till Sveriges Television vilket innebär att loppet redan är dött. Vad i hela helvete tänkte man på???
Det innebär att de två andra filmerna inte visas på biograf, nu när vi kanske gjort en av Sveriges mest inflytelserika film-triologi på inter-nivå. Dessa eller Arn-filmerna. Svårt att uttala mig om vilka som ger bäst resultat.
Vet dock att Arn slog nytt publikrekord i Sverige med uppföljaren.
Svt komemr visa de två kommande filmerna på vanlig jävla Tv och släppa dem på DVD.
Sverige är ett mycket märkligt land som jag känner att man i även detta fall måste skämmas för.
Tänk dig själv att Sagan om ringen eller Star Wars hade med sin första film på bio, Men så säljer man upphovsrätten till en tv-kanal som får ensamrätt att visa de andra filmerna och gör då det på tv och släpper på dvd men bojkottar biograferna...
Det börjar bli sent, ögonen ger vika och skallen stänger av med jämna mellanrum, och jag får tänka om igen.
Jacob Hellmans musik strömmar ur högtalarna som en rogivande skrivstimulans, hatar total tystnad ibland, och pratet från tv'n distraherar endast.
Självklart kan inte en dag bara innehålla godbitar...
Min vän och kollega Eric, sade upp sig idag... Men glad att han hittat ett jobb som är bättre anpassat för honom. Han har ju trots allt tjejen i Dalarna...
Nu är man verkligen själv känns det som.
Nu gäller det att kämpa så gott man kan själv både på jobbet och i livet... Det känns faktiskt skrämmande.
Antar att Emilia somnat... Skrev för länge sen till henne men har inte fått svar.
Lättare att somna bara om man fått höra henens röst och att allt är bra med henne och Angelina...
Ska upp vid 6-7 tiden, bäst att smaka på kudden stänga av... Om det går - God natt!
Oj, söndag redan... Dags att sova.
Nu är det rent tidsmässigt måndag, men det är tidig natt en söndag kväll, och min uppfattning är lördag kväll. D.v.s att tiden har gått kanske lite för fort och det kännas som om jobbet slukade mig senast igår. Men om några timmar är det nya friska kaffetag som gäller.
Jag ligger trots allt ganska bra till nu. Men jag kan verkligen lägga in en högre växel,
Förra veckan mådde jag skit och åstadkom mindre än några myror. Lite skamset men man kan inte alltid råda över sitt psykiska välmående.
Nå ja, Mycket händer dagligen. Man orkar inte hänga med längre. Prioritering är något jag fått prioritera att lära mig prioritera.
Emilia o Angelina går alltid i första hand. Sen kommer nog jobbet så klart....
URSÄKTA, men kan någon ta bort vikterna från ögonlocken???? Ahh, det kallas trötthet.
Idag (Söndag) var Emilia o Angelina här en hel kväll. Gu vad härligt det känns. Men gör så ont när de inte är här. Men med mitt hopp och styrka skänker jag mitt tålamod åt en dröm om en bättre framtid där allt löser sig. Det ska bara hända.
Mitt mål nr. 1 i livet. Att få göra Emilia lycklig och leva med henne för alltid och att jag blir en bra pappa som kan ge all kärlek och lite mer ändå till vår lilla ängel.
Tänk att jag har varit så himla seg idag, Drack ju vin igår. har inte haft nån baksmälla med huvudvärk. Men ändå den där seghetskänslan med dvaltillstånd och trötthet. Det har inte gått över än. Tror kroppen står på knä nu och bönar om sömn. Jag leker gud snart och gör bönen besvarad.
Hur som helst, framsteg i förhållandet igen, det är väl det mest härliga just nu. Jobbet går bättre, också en trygghet (Eftersom jag lever på existensminimum då jag ju försörjer kronofogden också.) Jag har lärt mig att leva snålt. Jag måste bara lära mig att jämna ut pengarna så man har en rimlig levnadssumma månaden ut. Jag är ju lite köptorsk och lite för snäll ibland. Så kaputt och vips så tog det en vecka innan man hann bromsa in och tänka, jävlar inte nu igen, Jag ser det som en utmaning, på så vis blir det hela ett slags spel jag måste ta mig igenom.
Imorgon vill mamma bjuda mig på bio i Arbrå så det ska bli trevligt. Vill verkligen se den filmen också (Män som hatar kvinnor).
Jag gillar nog att skriva när jag tänker efter. Det här med blogg är nog nyttigt. Men ni får ursäkta mig, jag knoppar nog in nu, Fortsätter jag skriva kommer ni annars tro att jag har Afasi. I'll be back!
Zzzzzzzzzzzzzzz...
Min tatuering - Bildbeviset på "Mitt motto"
