Francke

Skrivet mellan 20:39-21:53

Jag har inte mycket gjort idag, inte mycket nytt att framföra, inte mycket alls som gjort att den här dagen kändes värd att leva för. En skitdag som jag helst hade spolat ned.
Börjar mer o mer fundera på om jag hamnat i en ny depression... Jag har nästan gått in i väggen.
Allt jag kämpat för verkar vara förgäves.

Det tråkiga är att vara själv och gå igenom det här, ingen att brottas mot med alla tankar... Men efter mitt liv har jag full förstålse för att folk faktiskt inte orkar brottas tillbaka med någon som mår skit. För man gör det själv och skall ha energi till att ta sig själv samman och få det övriga att funka. Inte fan orkar man ge bort allt det till någon annan till slut. Då kan man lika gärna be  om kollektivt självmord.
Det är lika inne att vara deprimerad som allt annat modernt i samhället.
när man vill ha någon att brottas med så är det konstigt nog inte så att man bara vill spy ut galla över någon, utan mer att ha någon att lita på, att vara med, känna sig respekterad och omtyckt av. En sådan person kan se dig i ögonen och veta, sen kommer nog det mesta naturligt om man klarar av själv, att tillsammans  med den personen, bryta ner muren och blotta sig själv, sin nakenhet.

Folk undrar varför jag älskar KoRn så mycket.
När jag var som värst deprimerad för några år sedan, tog min vän med mig till en sommarstuga i Viksjöfors och satte på Korn - Korn (Ja den är en s.k "Selftitled platta). Deras första album. Jag blev helt jävla galen och helt upprymd, fick ut så mycket känslor och sen var jag fast. Och blev näst intill besatt av KoRn. jag kunde drömma så ofta om dem, till och med känna att de var som storebröder. Jag researchade allt om dom. Laddade ned varenda jävla grej med dom, tatuerade in ett av Jon's citat på min arm. (Se mitt andra inlägg på bloggen för bild)
Jag vet fortfarande att  de fått en plats i mitt hjärta.
Om man nu kan säga att en musikgrupp kan äga en sådan plats.
Men JA! För mig!

Jag har sett dem två gånger live nu och sen jag var på dem sist på hovet har jag konstigt nog inte lyssnat så mycket mer på dem, ibland bara.

Jag har fortfarande inte klarat av att ladda ned deras senaste album. En av faktorerna kan vara att jag faktiskt är så himla ledsen över att först head hoppar av, sen David Silveria (skulel ta uppehåll, men vet inte om han komemr tillbaka faktiskt...). Det har tagit knäcken på mig. De skall vara tillsammans, de har allt gemensamt, känta varann så länge och tagit hand om varandra. Nu splittras de bara känns det som. Ja, jag kanske rent av är förbannad och besviken.

De har ändrat sin musikstil så otroligt radikalt mot 90-talet och de 4 första åren av 2000-talet. Jag måste bara kanske få smälta allt innan jag klarar av att köpa den senaste plattan. Känslorna är ju kvar där, både för dom och musiken...

I sommar ska jag få se dem igen, för tredje gången... men andra gången med brorsan tillsammans, och en hel jävla lista full med bra band... I Tyskland på "Rock Am Ring". Jag ser verkligen fram emot det.
Faktiskt en morot värd att se fram emot med ljust sken.

---

När jag tänker på Emilia o Angelina blir jag bara tom, tårfylld och instängd igen. Jag har byggt den muren så högt nu att jag snäser av alla som försöker få ur mig nåt om hur det är. Till och med min chef som verkligen brytt sig och engagerat sig som fan... Det spelar ingen roll vem. Jag vill bara att det ska få bli bra, ... Här skrev jag meningar i 15 minuter om och om igen men klarade inte av att skriva dem till slut. Tog bort dem. Det får bli så här...

---

Jag har försökt luska ut idag hur man kan leka med html, skulle verkligen vara kul att köpa en html-bok och lära sig programmera med det.
Verkligen något jag skulle kunna tänka mig att jobba med någon gång.

har även hjälpt Emilia att sälja bilen. Förra året köpte jag en bil åt Emilia som födelsedagspresent när hon fyllde 20 och en gps. Men så skulel vi få barn och hon bytte den mot en kombi. Hon har försökt sälja den på blocket ganska länge nu utan framgång, bara massa oseriösa dravvel som hör av sig.
Men så ringde en klocka och jag kom på att Eric ju behöver en kombi och en bil, och är dessutom i desperat behov av det för billiga pengar då han börjar jobba när som helst.
Jag pratade med de båda två och affären blev klar på fem minuter. Skönt! Jag vet att det underlättar Emilias sista skulder att få det gjort, och speciellt nu. Och glad för att hon fått stallplats hos en annan till en riktigt förmånlig summa.
Tråkigt bara att hon inte har nån bil alls längre.

Synd att jag inte hade en datakabel mellan samsungen och datorn, då hade jag laddat upp världens absolut sötaste video på Angelina. Hon växer så fort, och blir bara sötare och sötare. Blir så glad att hon reagerar när jag säger hennes namn, för jag träffar ju henne inte så ofta. Hon flinar och är glad och så himla go.


Jag hade samlyssning med chefen idag! Han ger bra feedback och uppmuntran, jag tog en order när han var med, känns också bra. han sade att om jag bara pratar som jag gjrode när han var med så skulle jag gå över budget varje vecka... Det ligger så mycket i det. Jag vet det, har bara varit så ur fokus och balans att mycket av min tid på jobbet går åt att sitta i andra tankar... Han har sagt att jag är stark för det jag klarat av mellan privat och arbetet och att han är imponerad av det, och berömt mig för det. Han påminde mig idag om att få tillbaka den synen. Att skilja på det privata och jobbet. Han till och med gav mig argument. Haha!
Han sade att om jag inte orkar prestera, så känner jag mig dålig, jag får ingen högre lön, jag börjar otrivas o.s.v... HELT RÄTT! Det är ju dit jag svajat åt ibland fram och tillbaka nu. Ena dan vill man ligga hemma i sin säng och bara sova bort all skit, och nästa kämpa och stänga av privatlivet.
Sen argumenterade han vad fördelarna var... också fullständigt rätt! Om jag fokuserar helt på arbetet när jag är där och kopplar bort det privata så känner jag mig tryggare där, ökar självförtroendet och får mycket bredare och bättre dialoger och mycket mer aktivitet, vilket i sin tur skapar höga resultat i slutändan så att jag inte heller behöver leva på existensminimum utan bidrar istället till att jag på det privata planet kommer få en bättre tillvaro och ökad självkänsla. Just då önskade jag att han borde medlyssnade med mig varje dag, dels för att jag gör det jag ska, och faktiskt själv presterar så jävla mycket mer och blir peppad av det. (Det vet nog alla säljare att när chefen sätter sig bredvid och lyssnar så sitter man med 100 % fokus och vill aboslut inte göra något misstag)  men jag måste lära mig att detta hänger på mig själv. Det är ju inte för chefens skull jag har ett jobb. Det är inte han jag ska tjäna min lön åt. Jag måste bli ännu bättre på att vara ännu mer stark psykiskt och mentalt. Då kan jag kanske klara det. Såklart att jag har brorsan (Manuel) att tacka mycket för all uppmuntran och pepp också. Utan honom vore jag nog ingenting heller idag.


Nu har jag skrivit så mycket att jag faktiskt glömde bort att ika på ett program jag följer på tisdagar.
Det här låter nog inte klokt, men Emilia fick mig för länge sen att fastna för andra avenyn, det är urusla skådisar, men nu har jag satt mig in i handlingen och karaktärerna, tycker faktiskt att storyn är bra och faktiskt relativt trovärdig till störta del. Sen är det ju skönt just att det är en såpa, och inte verklighet. Man kan bara stänga av hjärnan och flyta med liksom.
Men som sagt jag missade det men ser nu att "Gordon Ramsay's Cookalong Live"  börjar om några minuter. Så jag tar mig en njutbar stund med en av mina absolut bästa vänner, cigaretten och slappnar av en stund nu innan jag går och lägger mig.

I morgon blir nästa läxa att ta reda på hur "pingback" funkar ;) //God natt