Bollnäs, en tråkig stad där inte mycket händer...
Jag sitter här nu, ser på tv, och mår inte mycket bättre alls idag. Sämre!
Orkar inte förklara hur jag mår eller vad som händer i mitt liv.
Jag är ett tomt skal som vandrar omkring.
Tänk vad man blir funktionshindrad när man mår dåligt.
Man vill så mycket men man gör det inte. Jag vill ut och springa varje dag,
jag vill ha hög aktivitet på jobbet, jag vill jobba hårt, jag vill öva trummor, börja med nån fysisk sport igen, men något i mig hindrar mig. Det kanske är att det känns så meningslöst att göra allt, just för att det jag vill allra mest av allt verkar vara en lyxdröm som aldrig kommer slå in, och då känns det andra till slut helt lönlöst.
Jag har kollat läget och jag får göra om mina provtagningar (ni som vet) vilket innebär att jag kan fortsätta övningsköra och kanske hinna ta körkort, men förutsättningarna för det finns inte heller, har ju ingen alls att övningsköra med, och då har jag konstigt nog fyra stycken på papper att göra det med. Sen har jag så grymt begränsad ekonomi från och med denna månad. Att ja ginte har råd med körlektioner på någon körskola...
Jag har öppnat en pokerblogg. Nästa vecka tänkte jag börja administrera och sätta igång den. Så håll utkik om du är intresserad. Komemr bli en pokerdagbok där jag för anteckningar om mitt spel.
Jag hatar att vara så här ensam, och jag klarar itne att söka kontakt just nu eller skaffa nya vänner hur som helst. Jag vill bara ha vänner som jag kan lita på och som inte sviker mig. De närmsta vänner jag har nu är Joel och Eric. Eric har fullt upp med sitt och sin tjej, vi tynar bort. Vi som jämt var med varandra förr och hade skitkul ihop. Och Joel den jäveln flyttade nyss till Sthlm. Inte så jävla långt men dyrt att kunna träffas. och när ska man få den tiden???
Jag jobbar, sen sitter jag här hemma i lägenheten själv utan aktivitet eller pengar elelr bil eller vänner. Det tar ganska mycket på ens energi och man känner sig dålig. Det har gått så långt att jag bara längtar tills klockan blir runt 23-00 så jag kan gå och lägga mig och sova bort allt. Nu börjar det dock bli både varmare och ljusare. Med lite jävlar anamma kanske jag lyckas ta mig ut och springa varje dag till slut. Jag vill och vet hur skönt det är. jag gjorde det ju för en månad sen bara, när det var så jävla kallt. En klocka, ett mål om tid och längd, och framförallt en mp3, och att badet redan är upptappat när man komemr hem, då är det underbart.
Bollnäs är verkligen en tråkig stad. När klockan är 17 och jobben slutar så är det helt öde på stan. Tänk om man kunde göra som så många andra platser. Kvällsöppet lite längre i stan och utefik med värmestolpar och levande ljus. Gud vad mysigt. Jag skulle bli stammis.
Vi hörs!
Troligen en ny depression...
Skrivet mellan 20:39-21:53
Jag har inte mycket gjort idag, inte mycket nytt att framföra, inte mycket alls som gjort att den här dagen kändes värd att leva för. En skitdag som jag helst hade spolat ned.
Börjar mer o mer fundera på om jag hamnat i en ny depression... Jag har nästan gått in i väggen.
Allt jag kämpat för verkar vara förgäves.
Det tråkiga är att vara själv och gå igenom det här, ingen att brottas mot med alla tankar... Men efter mitt liv har jag full förstålse för att folk faktiskt inte orkar brottas tillbaka med någon som mår skit. För man gör det själv och skall ha energi till att ta sig själv samman och få det övriga att funka. Inte fan orkar man ge bort allt det till någon annan till slut. Då kan man lika gärna be om kollektivt självmord.
Det är lika inne att vara deprimerad som allt annat modernt i samhället.
när man vill ha någon att brottas med så är det konstigt nog inte så att man bara vill spy ut galla över någon, utan mer att ha någon att lita på, att vara med, känna sig respekterad och omtyckt av. En sådan person kan se dig i ögonen och veta, sen kommer nog det mesta naturligt om man klarar av själv, att tillsammans med den personen, bryta ner muren och blotta sig själv, sin nakenhet.
Folk undrar varför jag älskar KoRn så mycket.
När jag var som värst deprimerad för några år sedan, tog min vän med mig till en sommarstuga i Viksjöfors och satte på Korn - Korn (Ja den är en s.k "Selftitled platta). Deras första album. Jag blev helt jävla galen och helt upprymd, fick ut så mycket känslor och sen var jag fast. Och blev näst intill besatt av KoRn. jag kunde drömma så ofta om dem, till och med känna att de var som storebröder. Jag researchade allt om dom. Laddade ned varenda jävla grej med dom, tatuerade in ett av Jon's citat på min arm. (Se mitt andra inlägg på bloggen för bild)
Jag vet fortfarande att de fått en plats i mitt hjärta.
Om man nu kan säga att en musikgrupp kan äga en sådan plats.
Men JA! För mig!
Jag har sett dem två gånger live nu och sen jag var på dem sist på hovet har jag konstigt nog inte lyssnat så mycket mer på dem, ibland bara.
Jag har fortfarande inte klarat av att ladda ned deras senaste album. En av faktorerna kan vara att jag faktiskt är så himla ledsen över att först head hoppar av, sen David Silveria (skulel ta uppehåll, men vet inte om han komemr tillbaka faktiskt...). Det har tagit knäcken på mig. De skall vara tillsammans, de har allt gemensamt, känta varann så länge och tagit hand om varandra. Nu splittras de bara känns det som. Ja, jag kanske rent av är förbannad och besviken.
De har ändrat sin musikstil så otroligt radikalt mot 90-talet och de 4 första åren av 2000-talet. Jag måste bara kanske få smälta allt innan jag klarar av att köpa den senaste plattan. Känslorna är ju kvar där, både för dom och musiken...
I sommar ska jag få se dem igen, för tredje gången... men andra gången med brorsan tillsammans, och en hel jävla lista full med bra band... I Tyskland på "Rock Am Ring". Jag ser verkligen fram emot det.
Faktiskt en morot värd att se fram emot med ljust sken.
När jag tänker på Emilia o Angelina blir jag bara tom, tårfylld och instängd igen. Jag har byggt den muren så högt nu att jag snäser av alla som försöker få ur mig nåt om hur det är. Till och med min chef som verkligen brytt sig och engagerat sig som fan... Det spelar ingen roll vem. Jag vill bara att det ska få bli bra, ... Här skrev jag meningar i 15 minuter om och om igen men klarade inte av att skriva dem till slut. Tog bort dem. Det får bli så här...
Jag har försökt luska ut idag hur man kan leka med html, skulle verkligen vara kul att köpa en html-bok och lära sig programmera med det.
Verkligen något jag skulle kunna tänka mig att jobba med någon gång.
har även hjälpt Emilia att sälja bilen. Förra året köpte jag en bil åt Emilia som födelsedagspresent när hon fyllde 20 och en gps. Men så skulel vi få barn och hon bytte den mot en kombi. Hon har försökt sälja den på blocket ganska länge nu utan framgång, bara massa oseriösa dravvel som hör av sig.
Men så ringde en klocka och jag kom på att Eric ju behöver en kombi och en bil, och är dessutom i desperat behov av det för billiga pengar då han börjar jobba när som helst.
Jag pratade med de båda två och affären blev klar på fem minuter. Skönt! Jag vet att det underlättar Emilias sista skulder att få det gjort, och speciellt nu. Och glad för att hon fått stallplats hos en annan till en riktigt förmånlig summa.
Tråkigt bara att hon inte har nån bil alls längre.
Synd att jag inte hade en datakabel mellan samsungen och datorn, då hade jag laddat upp världens absolut sötaste video på Angelina. Hon växer så fort, och blir bara sötare och sötare. Blir så glad att hon reagerar när jag säger hennes namn, för jag träffar ju henne inte så ofta. Hon flinar och är glad och så himla go.
Jag hade samlyssning med chefen idag! Han ger bra feedback och uppmuntran, jag tog en order när han var med, känns också bra. han sade att om jag bara pratar som jag gjrode när han var med så skulle jag gå över budget varje vecka... Det ligger så mycket i det. Jag vet det, har bara varit så ur fokus och balans att mycket av min tid på jobbet går åt att sitta i andra tankar... Han har sagt att jag är stark för det jag klarat av mellan privat och arbetet och att han är imponerad av det, och berömt mig för det. Han påminde mig idag om att få tillbaka den synen. Att skilja på det privata och jobbet. Han till och med gav mig argument. Haha!
Han sade att om jag inte orkar prestera, så känner jag mig dålig, jag får ingen högre lön, jag börjar otrivas o.s.v... HELT RÄTT! Det är ju dit jag svajat åt ibland fram och tillbaka nu. Ena dan vill man ligga hemma i sin säng och bara sova bort all skit, och nästa kämpa och stänga av privatlivet.
Sen argumenterade han vad fördelarna var... också fullständigt rätt! Om jag fokuserar helt på arbetet när jag är där och kopplar bort det privata så känner jag mig tryggare där, ökar självförtroendet och får mycket bredare och bättre dialoger och mycket mer aktivitet, vilket i sin tur skapar höga resultat i slutändan så att jag inte heller behöver leva på existensminimum utan bidrar istället till att jag på det privata planet kommer få en bättre tillvaro och ökad självkänsla. Just då önskade jag att han borde medlyssnade med mig varje dag, dels för att jag gör det jag ska, och faktiskt själv presterar så jävla mycket mer och blir peppad av det. (Det vet nog alla säljare att när chefen sätter sig bredvid och lyssnar så sitter man med 100 % fokus och vill aboslut inte göra något misstag) men jag måste lära mig att detta hänger på mig själv. Det är ju inte för chefens skull jag har ett jobb. Det är inte han jag ska tjäna min lön åt. Jag måste bli ännu bättre på att vara ännu mer stark psykiskt och mentalt. Då kan jag kanske klara det. Såklart att jag har brorsan (Manuel) att tacka mycket för all uppmuntran och pepp också. Utan honom vore jag nog ingenting heller idag.
Nu har jag skrivit så mycket att jag faktiskt glömde bort att ika på ett program jag följer på tisdagar.
Det här låter nog inte klokt, men Emilia fick mig för länge sen att fastna för andra avenyn, det är urusla skådisar, men nu har jag satt mig in i handlingen och karaktärerna, tycker faktiskt att storyn är bra och faktiskt relativt trovärdig till störta del. Sen är det ju skönt just att det är en såpa, och inte verklighet. Man kan bara stänga av hjärnan och flyta med liksom.
Men som sagt jag missade det men ser nu att "Gordon Ramsay's Cookalong Live" börjar om några minuter. Så jag tar mig en njutbar stund med en av mina absolut bästa vänner, cigaretten och slappnar av en stund nu innan jag går och lägger mig.
I morgon blir nästa läxa att ta reda på hur "pingback" funkar ;) //God natt
Tung Arbetsdag toppades av biosuccé i Arbrå...
Jag och mamma har varit i Arbrå och sett "Män som hatar kvinnor".
En film jag inte visste något mer om än att Mikael Nyqvist (En av mina favoriter) deltog i som en av huvudrollerna samt att det skulle förekomma en brutal våldtäktsscen. Jag hade ganska skapliga förväntningar på filmen då man hört så mycket prat om den, alltså att den fått så stor medial och publik uppmärksamhet och debatter.
Men det går inte att beskriva hur den till alla pris överskred mina förväntningar.
Jag var chockad efteråt, att en svensk film kunnat göras så bra.
Inte likt något jag tidigare sett.
Och den kvinnliga huvudrollen "Naomi Rapace" (Ola Rapace's fru) måste numera anses som den bästa kvinnliga svenska skådis av mig. WOW, vilken enastående rollprestation. Måste verkligen haft svårt att komma tillbaka till verkligheten efter den karaktären.
Filmen var så ruggigt bra, brutal, rå, spännande, annorlunda och jag bara kände... "Snälla för fan, ta inte slut - låt det gå nån timme till"... Mamma var också impad trots att hon läst boken innan. Hon var överraskad över att de lyckats hålla sig så pass bra till storyn ur boken som de gjort i filmen. Självklart förkortad, mycket info som inte kom med, små ändringar av hur saker gick till, men annars var det som i boken.
Kanske att jag lockats att läsa en bok på riktigt sedan snart 7 år. För det kommer ju två uppföljare till filmen. Det skrevs ju tre böcker innan Stieg larsson tyvärr avled.
Har faktiskt ingen koll på om han ville fortsätta succén innan hans tid kom, eller om den var färdig.
Får göra en enkel research för svar av mamma imorgon kanske...
För nu känner jag att det vore värt att läsa nästa bok innan nästa film.
Den här filmen är på en äkta internationellt slående nivå.
Den bästa svenska film jag har sett hittills.
Faktum är att Frankrike köpt fler visningar av denna film än någon "James Bond" film. Trots det såldes de två andra filmernas rättighet till Sveriges Television vilket innebär att loppet redan är dött. Vad i hela helvete tänkte man på???
Det innebär att de två andra filmerna inte visas på biograf, nu när vi kanske gjort en av Sveriges mest inflytelserika film-triologi på inter-nivå. Dessa eller Arn-filmerna. Svårt att uttala mig om vilka som ger bäst resultat.
Vet dock att Arn slog nytt publikrekord i Sverige med uppföljaren.
Svt komemr visa de två kommande filmerna på vanlig jävla Tv och släppa dem på DVD.
Sverige är ett mycket märkligt land som jag känner att man i även detta fall måste skämmas för.
Tänk dig själv att Sagan om ringen eller Star Wars hade med sin första film på bio, Men så säljer man upphovsrätten till en tv-kanal som får ensamrätt att visa de andra filmerna och gör då det på tv och släpper på dvd men bojkottar biograferna...
Det börjar bli sent, ögonen ger vika och skallen stänger av med jämna mellanrum, och jag får tänka om igen.
Jacob Hellmans musik strömmar ur högtalarna som en rogivande skrivstimulans, hatar total tystnad ibland, och pratet från tv'n distraherar endast.
Självklart kan inte en dag bara innehålla godbitar...
Min vän och kollega Eric, sade upp sig idag... Men glad att han hittat ett jobb som är bättre anpassat för honom. Han har ju trots allt tjejen i Dalarna...
Nu är man verkligen själv känns det som.
Nu gäller det att kämpa så gott man kan själv både på jobbet och i livet... Det känns faktiskt skrämmande.
Antar att Emilia somnat... Skrev för länge sen till henne men har inte fått svar.
Lättare att somna bara om man fått höra henens röst och att allt är bra med henne och Angelina...
Ska upp vid 6-7 tiden, bäst att smaka på kudden stänga av... Om det går - God natt!
Oj, söndag redan... Dags att sova.
Nu är det rent tidsmässigt måndag, men det är tidig natt en söndag kväll, och min uppfattning är lördag kväll. D.v.s att tiden har gått kanske lite för fort och det kännas som om jobbet slukade mig senast igår. Men om några timmar är det nya friska kaffetag som gäller.
Jag ligger trots allt ganska bra till nu. Men jag kan verkligen lägga in en högre växel,
Förra veckan mådde jag skit och åstadkom mindre än några myror. Lite skamset men man kan inte alltid råda över sitt psykiska välmående.
Nå ja, Mycket händer dagligen. Man orkar inte hänga med längre. Prioritering är något jag fått prioritera att lära mig prioritera.
Emilia o Angelina går alltid i första hand. Sen kommer nog jobbet så klart....
URSÄKTA, men kan någon ta bort vikterna från ögonlocken???? Ahh, det kallas trötthet.
Idag (Söndag) var Emilia o Angelina här en hel kväll. Gu vad härligt det känns. Men gör så ont när de inte är här. Men med mitt hopp och styrka skänker jag mitt tålamod åt en dröm om en bättre framtid där allt löser sig. Det ska bara hända.
Mitt mål nr. 1 i livet. Att få göra Emilia lycklig och leva med henne för alltid och att jag blir en bra pappa som kan ge all kärlek och lite mer ändå till vår lilla ängel.
Tänk att jag har varit så himla seg idag, Drack ju vin igår. har inte haft nån baksmälla med huvudvärk. Men ändå den där seghetskänslan med dvaltillstånd och trötthet. Det har inte gått över än. Tror kroppen står på knä nu och bönar om sömn. Jag leker gud snart och gör bönen besvarad.
Hur som helst, framsteg i förhållandet igen, det är väl det mest härliga just nu. Jobbet går bättre, också en trygghet (Eftersom jag lever på existensminimum då jag ju försörjer kronofogden också.) Jag har lärt mig att leva snålt. Jag måste bara lära mig att jämna ut pengarna så man har en rimlig levnadssumma månaden ut. Jag är ju lite köptorsk och lite för snäll ibland. Så kaputt och vips så tog det en vecka innan man hann bromsa in och tänka, jävlar inte nu igen, Jag ser det som en utmaning, på så vis blir det hela ett slags spel jag måste ta mig igenom.
Imorgon vill mamma bjuda mig på bio i Arbrå så det ska bli trevligt. Vill verkligen se den filmen också (Män som hatar kvinnor).
Jag gillar nog att skriva när jag tänker efter. Det här med blogg är nog nyttigt. Men ni får ursäkta mig, jag knoppar nog in nu, Fortsätter jag skriva kommer ni annars tro att jag har Afasi. I'll be back!
Zzzzzzzzzzzzzzz...
Min tatuering - Bildbeviset på "Mitt motto"
