Francke

Skrivet mellan 21.49-22.08

Jag sitter här nu, ser på tv, och mår inte mycket bättre alls idag. Sämre!
Orkar inte förklara hur jag mår eller vad som händer i mitt liv.
Jag är ett tomt skal som vandrar omkring.
Tänk vad man blir funktionshindrad när man mår dåligt.
Man vill så mycket men man gör det inte. Jag vill ut och springa varje dag,
jag vill ha hög aktivitet på jobbet, jag vill jobba hårt, jag vill öva trummor, börja med nån fysisk sport igen, men något i mig hindrar mig. Det kanske är att det känns så meningslöst att göra allt, just för att det jag vill allra mest av allt verkar vara en lyxdröm som aldrig kommer slå in, och då känns det andra till slut helt lönlöst.


Jag har kollat läget och jag får göra om mina provtagningar (ni som vet) vilket innebär att jag kan fortsätta övningsköra och kanske hinna ta körkort, men förutsättningarna för det finns inte heller, har ju ingen alls att övningsköra med, och då har jag konstigt nog fyra stycken på papper att göra det med. Sen har jag så grymt begränsad ekonomi från och med denna månad. Att ja ginte har råd med körlektioner på någon körskola...

Jag har öppnat en pokerblogg. Nästa vecka tänkte jag börja administrera och sätta igång den. Så håll utkik om du är intresserad. Komemr bli en pokerdagbok där jag för anteckningar om mitt spel.

Jag hatar att vara så här ensam, och jag klarar itne att söka kontakt just nu eller skaffa nya vänner hur som helst. Jag vill bara ha vänner som jag kan lita på och som inte sviker mig. De närmsta vänner jag har nu är Joel och Eric. Eric har fullt upp med sitt och sin tjej, vi tynar bort. Vi som jämt var med varandra förr och hade skitkul ihop. Och Joel den jäveln flyttade nyss till Sthlm. Inte så jävla långt men dyrt att kunna träffas. och när ska man få den tiden???

Jag jobbar, sen sitter jag här hemma i lägenheten själv utan aktivitet eller pengar elelr bil eller vänner. Det tar ganska mycket på ens energi och man känner sig dålig. Det har gått så långt att jag bara längtar tills klockan blir runt 23-00 så jag kan gå och lägga mig och sova bort allt. Nu börjar det dock bli både varmare och ljusare. Med lite jävlar anamma kanske jag lyckas ta mig ut och springa varje dag till slut. Jag vill och vet hur skönt det är. jag gjorde det ju för en månad sen bara, när det var så jävla kallt. En klocka, ett mål om tid och längd, och framförallt en mp3, och att badet redan är upptappat när man komemr hem, då är det underbart.

Bollnäs är verkligen en tråkig stad. När klockan är 17 och jobben slutar så är det helt öde på stan. Tänk om man kunde göra som så många andra platser. Kvällsöppet lite längre i stan och utefik med värmestolpar och levande ljus. Gud vad mysigt. Jag skulle bli stammis.

Vi hörs!