Francke

Jag har åter igen en natt med mycket tankar och reflektioner, efter en dag med ensamhet, där konsekvensen blivit just att skildra tankar och åsikter ordentligt ifred och bara kunna tänka.
Jag hoppar mycket fram och tillbaka i mina reflektioner och ibland möter jag upp där jag tidigasre slutade. Detta kan märkas när jag skriver,
det är för att jag just skriver efter tankarna,
ett löfte jag gett mig själv är att inte korrigera mer än mina egna stavfel då tankarna kommer ur flödet från MIN brainstorming. Vill behålla det och med tiden kunna utveckla skrivandet så det blir grammatiskt rätt, intressant och flytande och alltid bära något budskap eller en mening.




Det är då själva fan för hur vårt samhälle utvecklas och så som människor blir allt mer för varje dag , stressiga, otåliga, otrevliga, elaka, nonchalanta, giriga, lögnaktiga o.s.v... det känns som att jag ibland omedvetet flyr och håller mig med mina närmaste/vänner och knappt vill ut mer och se mer av den kalla världen utanför. Som att man vill hålla sig inne och är rädd för världen utanför. Samtidigt som man bara längtar efter sommar, värme och en jävla massa folk överallt.
Iblands känns det totalt meningslöst och hopplöst att åstadkomma något efter alla gånger man fått sota för allt man byggt upp och stoltserat med när andra lyckats rasera det eller våra myndigheter raserat drömmar och hopp genom lagar och bestämmelser som idag inte ses över genom en individuell bedömning, utan det är lika för alla.

-"Vad gjorde du för att hamna i helvetet?
- Jag stal en cykel, vad gjorde du själv?
- Mördade 500.000 människor." ... Är inte det orättvist så säg???



Mest illa mår jag av att läsa och se hur människor behandlar varandra varje dag. Det känns ibland så obehagligt och motbjudande det vi gör mot varandra att jag tror jag drömmer, att jag inte kan leva i en så här grym värld.
Här är sekter och religioner som farligast, när man börjat tänka som mig, då har man nog oftast som lättast att falla in en grupp eller skara där man får känna tillhörighet och gemensamt får tröst och tro. DETTA ÄR BARA FALSK TRYGGHET!!!

Vill jag/man/du verkligen kasta bort 70 år eller 30, eller kanse 10 (ingen vet om man dör imorgon ju...) på en religion som på dödsbädden först kanske visar sig vara helt falsk eller fel från början.
Har man växt upp med en religion kan det vara försent.
Jag själv har växt upp i en religion, och gick på möten två-tre gånger i veckan, fram till att jag var ca 13-14 år och tog avstånd från religionen, på grund av att jag inte ville finna mig i att leva under så strikta normer och regler, samt att man sågs ned på så fort man gjort fel.
Och hur de i församlingen direkt utesluter och fryser ut sina egna släktingar, bröder, systrar, och ser ned på dem och visar hat, ondska och förakt, i stället för att uppmuntra och styrka dem, om de var svaga i andligheten.
Dessutom har jag sett nog av att även den religion jag växt upp med har en jävla massa slödder bland medlemmarna som inte borde vara där, men trots sin minimala skara hjälpt mig att lyckats börja hata allt som har med religioner att göra och bli sjuk så fort jag hör någon prata sekt eller Jesus o Gud.
När man är barn... blir man så starkt inlärd och medveten om religionen, att den är lika övertygande och självklar när du växer upp som att din mamma och pappa är dina föräldrar, eller att man ska byta underkläder.
Om du växt upp med dina föräldrar hela ditt liv och nån annan knackar på och säger ---"hej, vi är dina riktiga föräldrar och man behöver aldrig byta underkläder".
Skulle det inte vara svårt för dig att låta övertalas av främlingarna utanför dörröppningen? Jo, jag tror nog det...
Vad jag menar är att jag förstår att de som redan lever i en religion och har en näst intill okrossbar övertygelse, och levt i denna tro hela sitt liv, är svåra att övertyga om nåt annat, för alla hävdar ju att sin egen religion är den rätta.

Det finns flera 10.000-tals religioner och sekter.
Skulle jag ägna mitt liv åt att lära mig lite om en ny religion varje dag från och med nu fram till en ålder på låt oss säga 77 år, skulle jag hinna med 16.425 räknat från min nuvarande 22-åriga ålder. Alltså skulle jag behöva livsgaranti samt eventuellt flera livsförlängninar enbart för att lära mig EN DAGS FAKTA om varje religion.
Tänk om jag behöver ett år för att lära mig tro? Jag tror min poäng har nått ut!

Jag känner mig andlig och vill tro att världen skapats av en högre makt,
jag har svårt att tro på att den vetenskapliga bevisningen i åtminstone detta subjekt. Men jag har valt att inte längre mer söka efter en gud, då jag tänker så här;
om nu Gud finns och är god, och även har ett IQ som är åtminstone högre än mitt, visst fan skulle även han (eller det kanske är en hon eller ett det, what the fuck so freaking ever) inse, att vi med ca 70 år i genomsnittsliv (med risk för olycka, plöslig död varje sekund) inte har tid att söka vad som är sant och inte gällande något vi ändå inte kan bevisa.
Ingen kan bevisa det i alla fall tydligen.

Om gud finns är jag övertygad om att han inte avsiktligt leker med oss för att välbevara några lyckliga satar till ett evigt och lyckligt liv, och spola ned resten i ett evigt, brinnande helvete (som många kristna tror - inte Jehovas Vittnen dock- som hävdar något mer vackert och inte lika ont och skräckinjagande hot för de som "Syndar")...
Nä om han nu gett oss så här kort tid är nog tanken att vi inte ska tillbe olika gudar, utan bara känna av honom, och nån gång kunna be till honom om man behöver kraft eller känna att någon lyssnar. Det tror jag han ställer upp på och kanske smittar dig med ett leende för dagen.
Men jag tror inte han försöker påverka våra liv genom avsiktligt trubbel och jäkelskap och har satt allt i ett kretslopp och verkligen givit oss löftet om vår fria vilja och kanske ett bevis på om vi klarar av att styra på den här planeten. Vad fan vet jag!!!! För om gud är så ond som han själv beskriver sig genom sina utvalda skribenter, medans vi blir hjärntvättade och inte ser det... Så kan han ta sig i brasan! Jag tänker till exempel på följande:
I ett bibelställe står om två små pojkar, som trakasserade en gammal man som tjänade som "Guds utvalda profet". Då dödade gud dem genom att framkalla en björn som dödade dem.
Vi har även den berömda berättelsen om Lot, vars döttrar fick bli våldtagna av guds två kära änglar utan problem, men när Lots hustru vände sig om och tittade på staden som hon levt sitt liv i och nu just lämnat för alltid, då förvandlar gud henne till en Saltstod,

med motiveringen att han sagt åt Lot och hans hustru att de inte fick vända sig om och se på staden. Varför döda någon efter ett sånt ultimatum - Jag menar gud hade svikit dem med änglarnas tillåtna våldtäkter på döttrarna, och nu förstört hans hem och land. Hur trevligt är det? Och som vi lär in oss som föräldrar till barn, säg aldrig "du får inte" för då gör man det... Tycker gud varkar ha en jävligt sjuk straffskala uppe på sin läktare.
Han har skapat svagheter och brister hos oss och när man ställs mot väggen straffas man ännu mer.
Mest känd idag är han väl som den barmhärtige och förlåtande guden. Forgiving my ass!!!
Gud är ond till synes!
Hur vet vi att Lucifer, som är den berömde ängeln som påståtts förråda gud och blivit bosatt här till att ta över Guds styre i ett tusenårigt rike, därefter tar Jesus Kristus över. Gud och Satan utamanade alltså varandra och gud nöjde sig liksom inte med en dag eller en vecka, eller på sin höjd ett år med att pröva om Satan kan få jorden att flyta på bra under sina vingar, uten tusen år (GUDSÅR). Varför jävlas med oss så länge.

Undrar om inte Lucifer kanske anade oråd om vad gud hade i görningen redan från början, Lucifer kanse märkte av tendenser av hur Guds egenskaper Ondska och Godhet inte gick hand i hand, och även förstod att om gud nu är mäktigast, vilka konsekvenser får då detta om inte jag eller någon annan kommer ned till människorna och strider med dem, för överlevnad och frihet utan guds regler.
Kanske Lucifer(djävulen) alltså är den gode och gud den onde.
Och om gud har skapat allt, så har han skapat ondskan med, om vi människor bevisligen kan vara så fruktansvärt onda som vi ofta över hela världen varje dag ÄR, hur ond kan då inte Gud bli?

Gud är schitzofren och en retsticka.


Vi bad aldrig om vår existens. Men när vi skapats av gud och fötts rakt in i denna ofullkomliga värld och får uppleva sorg och smärta mer än det positiva (Krig, våldtäkter, mord, misshandel, barnaga, mobbing ... List goes on and on...)
Då ska vi plötsligt dyrka och tacka Gud för varje dag i denna ordning annars står vi inför ett hot om att brinna i evighet. Hur patetiskt får det bli. Paradoxalt och psykopatiskt tycker jag. Motbjudande rent ut sagt! I alla fall nu då om man följer en del religioner i kristendomens anda så tror en hel del på himmel och helvete.
Kontentan av allt detta är att jag inte tror att Gud kan vara en sån skitstövel,
och väljer därför att inte tro på någon av världens kända/okända religioner/sekter utan bara tro på mig själv, mitt samvete, min moral och att hmm, ja , det finns en gud som vakar över mig, men kräver inget, för han vet att vi människor redan är straffade tillräckligt.
Vem vet, finns Gud kanske han just nu gör en felsökning på sitt eget skapande och hitta en balans som får allt att fungera, han kanske också utvecklar sig och sitt tänkande precis som vi, vad vet jag.? Han kanske insett att han gjort fel i några punkter gällande mänskligheten, och just nu planerar hur han ska ställa allt till rätta och samtidigt stå för de välkända egenskaper vi tror han har.
Hur som helst, det är hans problem och jag ägnar inte tid åt hans bekymmer mer.
Sluta kasta bort era liv på att andra människor predikar och bestämmer hur ni ska leva era liv, och nästa dag trycker ner er och sparkar på er om ni inte lever efter reglerna. Det finns inga jävla regler. Gud kanske finns, men uppenbarligen har han ju ingen kontroll alls och nån tröst ger han knappast till de människor som behöver. Men de som minsann redan har det bra, de belönar han tydligen gärna...

Bort med alla religiösa tröster och judaskyssar!
Allt med religion för att försöka påverka mig är motbjudande.
Om gud finns vet han att jag är bitter på honom, och tar avstånd helt från hans sida. Jag tycker det är fult att stoppa känsliga människors liv i ett spel med krig, hungersnöd, sorg och smärta bara för att ge Satan 1000 år (och vem vet vad gud menar med ett år för hans räkning) att leka med oss som han vill, i alla fall om man kan bibeln något så när och läst lite ur historien.
Och ju mer jag lär mig om religioner och sekter så låter det som att allt i grund och botten härstammar från samma grund, samma historia.

Muslimerna tror på Jesus, men bara som den näst störste profeten, inte en gud eller son, utan som en stor profet. Men att Mohammed var den störste.
Koranen har en vacker livsåskådning och uppmanar absolut inte till några av de grova brott som många lägger skulden på sin tro eller religion.
Deras bok har med nästan samma budskap och moral som bibeln, förutom att som jag förstått är Koranen inte alls lika dömmande, mörk och ond som gud/bibeln är/beskrivs. Utan tvärtom, koranen kan man nog leva efter och ändå känna sig relativt fri och lycklig. Det tråkiga är ju att så många religiösa tolkar koranen som de vill,
och detta resulterar i så stora konsekvenser och missförstånd i resten av världen,
som oftast får media ur en gemensam vinkel så fort något händer, och gärna amerikansk så klart - och där är ju alla som har något tjockare än en mössa på sig och lite skägg en suspekt terrorist När det gäller terrorister och USA's sjuka sätt att handskas med misstänkta kan De förenta staterna jämföras med våra pensionärer i Landet som är Rasister och Nazister, de är övertygade och har präglats av en urgammal kultur och sen barnsben lärt sig att svarta är en lägre stående ras och vildar från djungeln och banditer och brottslingar. Många av våra gamla människor i Sverige är de absolut värsta sorters nazister och rasister. Jag har träffat många i mitt jobb och det är riktigt obehagligt att höra hur förnedrande saker de kan säga. Nästan så man vill ge jäveln ett kok stryk och skita i om gubbjäveln/kärringen är pensionär eller inte.

Judarna tror på det gamla testamentet och det som egentligen skiljer dem åt från den kristna skaran, är som jag lärt mig, att de vägrar erkänna det nya testamentet och att de förnekar att Jesus verkligen var Messias(Budbäraren).


Alla som lev i kristendomen vet att guds namn har tagits bort ur bibeln och ersatts med "Gud" istället för Jehova eller Jahvé som det tidigare stod. Man har tagit bort regler och normer som Gud själv skrivit ned i boken genom sina högt andliga uppsatta människor på jorden. Detta för att underlätta vårt mänskliga liv. detta har man alltså gjort på eget bevåg utan tillåtelse från deras egen gud. De stryker det han själv har gett oss som regler och riktlinjer som vi obligatoriskt måste följa om vi ska få förbli hans trogna och välkomnas in i hans s.k. himmelrike, bara för att vi lever i en modernare tid.
Nu viger man homosexuella i KYRKAN (som är det representerade församlingshuset för de som ska representera hans ord.
Om gud skriver att "män som ligger med män skall inte ärva guds rike" (eller något liknande) är det då inte som att köra upp sitt FU-finger rätt upp i arslet på honom då genom att just viga homosexuella i hans eget hem?, präster röker, super och allt oftare relateras guds män i media och nyheter till Pedofili eller sexuellt utnyttjande, skandaler o.s.v... , kvinnor är präster, man firar jul i kristendomen för att fira jesu födelse, men man har för länge sen kommit fram till att jesus inte alls föddes i december men ändå står julen kvar som en högtid för jesu födelse vid samma tidpunkt o.s.v.
Jag har personligen inget emot något av det med att homosexuella får vigas eller att kvinnor är präster eller att präster röker och super, utan jag tycker bättre om kvinnliga präster än manliga personligen och bästa manliga prästen/diakonen (minns inte) jag träffade från vanliga kyrkan lever och jobbar fortfarande än idag och både kan supa och är en rökare.
Utan det jag ställer mig emot är att man tror från början på de ord som skrivits av gud, och alltså läst och gjort det som står men med åren har man mer och mer tänjt på och skrivit till och tagit bort regler och med andra ord hånar man gud rätt ut genom att göra just detta. Om en bikompis eller bögpolare gifter sig kommer jag gärna på brölloppet men tycker det skulle kännas fel om de vigdes under ett kyrkligt tak där de föraktats och hatats i århundranden.

Mitt nästa ämne berör ovanstående och därför klämde jag in båda i samma blogg.

En av mina stora favoriter och förebild är Magnus Betnér - 35, en bisexuell komiker/livsådkådare/kritiker/analytiker som nog inspirerat hela unga kultursverige till att våga vara mer ärliga och öppna om det förbjudna , ja det vi har sån tabu och senscur om men som vi måste ta tag i nu i dessa tider, för att kunna förenas med alla och bli medmänniskor.
Jag rekommenderar alla som vågar se på allt i svart o vitt att kika på Betnér, som även han en gång växt upp i en kristen familj där hans egen far har eller har haft en högre befattning.
Magnus är kanske känd mest som komiker,
men alla som läser lite och ser lite genom fingrarna och kanske även har lite subkulturellt intresse,
kan lätt se en självklar och medveten bild av det allvar som lyser igenom varje mening.
Dessutom fegar han inte för att prata öppet om sina åsikter kring religion, politik och sex-könsroller,
sin egen dotter till exempel och hur han fostrar henne, pratar öppet till publiken och bara kör rätt på... m.m..
och samtidigt vet vi alla nu hur Magnus är så högt uppskattad för den brutala sanningen som kommer fram på ett så ironiskt och sarkastiskt sätt att vi bjudit honom att ha auktoriteten ibland oss och han utnyttjar det överallt till att ständigt utmanande vara on the edge och nästan så att säga kliva över mångas personliga gränser.
Och det är verkligen jävligt bra att han turnerar runt och rör om i grytan.
Han får i alla fall mig omedvetet att bli bättre på att våga säga och stå för det jag verkligen tycker öppet, och strunta i om jag förlorar en och annan som en gång var i min vänkrets. Jag pratade med brorsan min om just det här ämnet och han sade att det bästa är att alltid vara lojal mot sig själv och behålla sin ståndpunkt om man har samvetskval och alltid göra rätt.
Det är så man sorterar bort dåliga vänner från bra vänner enklast.

För Betnér måste det vara skönt att fått det tillkännagivande och berömmelse utomlands som han fått på sista tiden. Senast igår omnämndes han i den brittiska tidningen Telegraph. (Funkar inte den blåa länken kan du kopiera hela länken och klistra in den i adressfältet.
http://www.telegraph.co.uk/culture/film/7430122/The-dark-side-of-Swedish-society.html

För att verkligen se vad jag pratar om kan du söka "Magnus Betnér" på youtube och kolla på allt möjligt, han är lika bra i allt i princip, vissa har skrivit i forum eller videosvar att de tröttnar på att han upprepar sig med samma skämt och samma tugg, jag har dock inte sett honom göra det. Något litet bara som inte alls störde. Jag kan bara svara att om man åker och turnerar så gör man samma sak på scen hela turnéen oavsett om man är rockstjärnor, dansare,riverdansare eller ståuppare. Man ändra inte manus för varje dag. Man kör med samma manus och även infall av improvisation och innovation mitt under akten beroende på gensvar från publik o.s.v... Alltså kanske de stackars människor som klagar har fått se olika klipp eller filmer men från olika städer men ur samma turné.

Förra veckan tittade jag åter igen på Tal till nationen - Ni finner den på kanal 5 http://www.kanal5play.se/program/play/taltillnationen/

Det känns skönt att har gjort upp lite med mitt eget jag angående frågorna kring religion. Jag har nu tagit det kliv framåt i det spår som känns bäst. Vi får väl se om det var rätt om ett tag då - Eller om en så kallad gud konfronterar mig och driver lite med mig som i "Bruce The Almighty" som vi såg på tidigare under kvällen.
Det är så jag ser gud i princip! En avslappnad kille som låter oss sköta vårt och inte påverka vår fria vilja, och samtidigt finns där vid absolut lystring. Jag tror nog också snarare som min bror, att det är något mer efter det här, det är jag övertygad om, men om vi minns detta liv i ett nästa, det kan inte jag svara på...