Jag skäms för människorna!
Jag är så besviken på oss. Vi kommer kanske aldrig klara det här. Men jag tänker aldrig bli en del av det. Jag vill känna... älska, bli litad på, vara ödmjuk, kommunicera, tro på andra, vill inte ha någon pakt, vill vara mig själv... Får jag det världen???
Mitt yngre liv byggdes på grupptryck... Idag har jag en tatuering som ska påminna mig om vem jag är så jag inte manipuleras av världen. Thanks J. Davis!
På senare tid har jag sett så sjuka saker mellan människor att jag ibland ser allt hopp försvinna om mänskligheten och framförallt medmänskligheten...
Det farligaste tror jag är att världen är så styrt av Religioner och traditioner som bryter mot våra mänskliga rättigheter. Jag börjar förakta våran art. Jag tänker kämpa på och hoppas att de vänner och familjemedlemmar jag har kvar runt mig är sanna... Jag skäms för vårt art. Förlåt, men jag gör det... vi har gjort bort oss.
Det går ju alltid att stå för det man tror på, att stå för det som man anser är rätt. Gör på det sättet du tror på, öev på det sätt du vill att människan ska leva. var en god förebild, påverka andra med din ärlighet och din kärlek till människan. Om du är en bra människa kommer du att sätta spår i de som lever nära dig. Du kan kanske inte ändra på allt som är tokigt men du kan i alla fall göra avtryck som i sin tur förändrar en liten del i någon. Det går inte att ge upp på världen, på människan, på sina nära, sina barn och på sig själv. Ens skyldighet gentemot medmänniskorna och sig själv att leva livet tills livet tar slut, och att leva livet på livets villkor. Det är vår största och på många sätt allra svåraste uppgift, Att klara av att vara människa hela vägen ut, varje dag i varje stund. Att stå upp för sig själv och de sina. Att orka älska, att orka stå kvar oavsett.
Men en stor kram till dig min son för att du tänker om livet och för att du är du. / :-)
Jag tycker att du har en riktigt nice sida! Har du lust så slå även ett öga på min :).
